en dag i september
Kunde ju inte låta bli! En stabil gammal stam, en gren att dra upp mig själv i och en alldeles lagomt lågt placerad gren att slänga upp höger ben på.. Första försöket gick jag bet, men sen...sen så var jag uppe i ett magiskt äppelparadis där solljuset lekte bland gulgröna äpplen.
Japp, det fanns ingen lian att släppa loss apan i mig så jag valde ett gammalt hederligt svenskt äppelträd.
Ville inte klättra ner! Men hur skulle det se ut om förbipasserande hade sett en 50-årig "tant" sitta uppflygen i ett träd?
Att dra iväg i vildaste galopp på den här damen hade inte heller varit fel..
Bättre än så kan jag inte illustuera min sinnesstämmning för dagen!!
Att stå utomhus och sjunga med den här vyn för ögonen kan få ordning på vilken sinnestämning som helst..
Sen dog kamerabatteriet, men vad gjorde väl det!? Vi skulle ju sjunga INTE fotografera.
Vi satt ute, våra texter flög iväg med vinden flertalet gånger och blandade ihop sig, gömde sig, men blev sjungna ändå..blandat med allt annat som ger balsam för själen och det där som får ens inre att stundvis hoppa jämfota av pur glädje!
Det är ett privilegium i livet att få skratta, sjunga, prata allvarsamma ting, lyssna och att vara.. (och att få klättra i äppelträd)
Nu är det snart dags att tänka på middag här hemma på Hagbacksgatan
Ha det så gott/kram
Kommentarer
Trackback
