släppa kontrollen...
Nämen, herreguu, så kan han ju inte göra..näe! Det går ju inte - Ge hit skrapan nuuu.. Så intensivt kan tankarna snurra när man överlämnar ett betungande hushållsarbete utanför ens egen kontroll.
Ge mamma fönsterskrapan nu så ska jag visa hur man gör!! Jahapp, så hade jag bundit ris åt egen rygg och när två fönster var tvättade och armarna värkte, kunde jag inte förmå mig att be om hjälp.
Men jag är inte sämre än att jag kan säga förlåt, förlåt för att jag i ett nafs idiotförklarade min skärrade man som med fönsterskrapan i hand förvägrats möjligheten att få vara delaktig i hushållsbestyren.
Man ska vällan inte generalisera hur som helst, men det som skedde på en tiondels sekund var, vad jag tror och är ganska övertygad om; en klassisk kvinnofälla. Så svårt att släppa kontrollen! Bäst att jag gört så det blir riktigt rent.. Men, det kan ju inte bli smutsigare!! Lite randigt kanske, men vad gör det egentligen?
Föresten så kanske det blir bättre gjort än när jag gört!!
I mitt förlåt bäddade jag in, med sammetslen stämma att köksfönstrena fortfarande är otvättade och ett löfte om att knipa igen, blunda..åka hemifrån - vad som helst för att släppa kontrollen!! För jag vill inte missunna min make känslan av att känna sig nöjd över att blicka ut genom egenhändigt rengjorda fönster..
Nya tag imorgon
Tjingeling
så kan det vara
Är det inte konstigt ändå? Så där bara; hur saker och ting förändras, men ändå inte..
Den Svartvita flugsnapparen häckar i grannens körsbärsträd, precis som igår och som i fjol. Solen är på nedgång bakom några slöjmoln, precis som igår, förrgår och alla andra kvällar.
En vindpust kom och tog med sig körsbärsträdets alla kronblad, de dansade iväg i vinden och kommer tillbaka nästa år igen.
En vindpust, liten och knappt märkbara kan göra en förändring från en dag till en annan. Du kanske inte märker den; Ena dagen kanske du dansar fram, gla´och lycklig över livet och andra dagen är det som bortblåst; en naggad självkänsla kanske har snappat upp ett ord, en känsla och du snubblar över dig själv och din ryggsäck i dansens virvlar och faller pladask!
Det gör ont och tankarna om hur dålig du egentligen är gör sig påmind, du är dålig på än det ena och än det andra och du stänger in dig i ditt skal och gör dig oåtkomlig och ensam.
Men varför lägga energi på hjärnspöken som inte ens har förstånd att betala hyra? Som inte gör annat än att skräpa ner och dessutom suger energi..den elräkningen blir dyr!
"Elräkningen" betalas med dåligt mående och magont! För du är naturligtvis inte dålig, inte på en fläck, utan precis så där bra som bara du kan vara på att vara just du..
Ville bara säga det
Kram, kram
Idas dag
Det här är Ida, min systerdotter. Hon ville fira sin födelsedag hos moster, Per och kusin. Kul tycker jag och lite rörd på något mosterligt vis blev jag när frågan kom om de fick komma upp!!
Självklart sa jag och den nyblivne 15-åringen fick sig en, vad jag tror; bra dag!!
Sol över Borlänge, sol i sinnet och hemma hos Olga blev det kycklingsallad och en otålig väntan på Per som varit ute på annat - vi kunde ju inte greppa in på tårtan utan att församlingen var komplett.
När så den smaskiga skogsbärstårtan nästintill var ett minne blott, förutom några hallonkärnor som fastnat i tänderna och paltkoman gick över till rastlöshet och längtan ut i sommarsolen for vi in till Falun..
...till världsarvet Falu-gruva.
Plånböckerna jublade över att det var stängt, men känslan sa något annat.. Det hade ju varit häftigt att komma ner i gruvgångarna, höra historien om Fet-Mats på plats, han som en gång för länge sedan försvann och hittades efter 100 år, mumifierad av..tjae, ni vet; brist på syre kanske och konstiga kemiska processer som inte är ämnade att förklaras i detta lilla blogginlägg.
Stackarn, ovetandes om sitt öde så blev han utställningobjekt innan han sedemera fick en värdig begravning..
Ja, så kan det gå. Vi rullade vidare som fullfjädrade turister till Lugnets hoppbackar som stolt tronar över Faluborna
Pricken längst ner på bilen är Ida
Vi andra var vällan kanske inte riktigt fullt så hurtfriska.
Fast, skall erkännas. För att ta detta kort krävdes att visst mått av "hurtfriskhet". Ida hade sin flåsande moster hack i häl. Vad gör man inte för konsten?!!
Efter dessa spänstiga utsvävningar och kaloriförbränning på hög nivå, så åkte vi in till självaste staden.
Bänkade oss på en Tapas-restaurang; det blev Halloumi-burgare, musslor och annat smått och gott som sköljdes ned med utsökt kranvatten. Solen gömde sig snart bakom hustaken och vi fick varma fleecefiltar om våra axlar.
Japp, en härlig dag var till ända och våran lilla rostiga Skoda tog oss hem till Borlänge igen..
Kram påér
Så var det, det här med rubrik då....
En sten i min hand, len och omsorgsfullt slipad av väder och vind
letade sig ner i väskan och en till, och en till... Samtidigt njöt jag av solnedgången över östersjön, några spatserande strandskator och dykande tärnor.
Bilden hade varit fullkomlig om jag samtidigt vilade min rygg mot en kalkstensklippa..Men någon sådan fanns inte till hands och jag var glad och nöjd ändå..
Underbara Gotland, vad jag älskar denna ö. Var annars kan man promenera i natten på vita kalkstensstigar och njuta av koltrastens trolska godnattvisa..
Det blev en kort visit den här gången. Per & jag, Hannu och Lars puttrade iväg tidig fredagsmorgon. Första stopp blev Strängnäsbron med äggmackor, Maryland cookies och kaffe. I Nynäshamn kom Stefan lufsandes från pendeln och anslöt sig till oss.
Så var vi på väg, eller...på sjö!!
Det blev en resa kryddad av nya insikter, kanske att en och annan klokhet etsade sig fast. Resan bjöd även på en kulinarisk upplevelse a´la Ramslökssoppa och annat som jag inte minns namnet på..Japp, det var mina sångfåglar som häckade i gamla fängelset som hade varit ute och plockat diverse olika blad och förvandlat till en jättego´soppa..
Måste säga att jag var mäkta impad över detta tilltag att förvandla diverse grönt växande blad till, som sagt; en jättego´soppa..
Ja, mycket mat blev det och det avrundades med brunchbuffe på restaurang Joda nere vid hamnen innan vi pustandes, rullade ner till hamnen och vad det kändes som, ett alldeles för tidigt avsked av denna vackra ö..Men vi kommer tillbaka!!
Cirkus 22.00 på söndagskvällen var vi hemma hos katterna och sängen!!
På måndagsmorgonen ringde Olga och vi fick oss en heldag, en riktig mamma/dotter dag - förvisso gjorde jag en avstickare för en inbokad tid av klippning av topparna, men resten av tiden var det bara vi och det kändes så bra!!
Tisdagen bjöd på sommarsol och cykletur
Per och jag pumpade in sommarluft i däcken och trampade iväg, första anhalt blev frukost på Almas, sen ett besök hos Inger.. Förmiddagen övergick till att bli dag och eftermiddag..och ja, idag är en ny dag. Solen gömmer sig bakom några små otäcka moln, men jag är semesterledig och Per är också hemma, så vad denna dag har att bjuda på återstår att se.. Kvällen bjuder iallafall på skönsång i Säter
"En enda människa kan ändra ditt liv - du själv"
Kram från mig
Hej
Just nu skrafsar Babben frenetiskt på köksfönstret, undrar om hon har en förhoppning att någongång under sin levnad lyckas gräva sig igenom eller om det bara är så att hon tycker vi är lite tröga som inte förstår att hon vill ut så här på morgonkvisten!!
Hur som helst så är det ganska enerverande så hon får som hon vill... Ut i kylan!! Tur att hon har päls.
Ella är lite mer försiktig och gläds för en stund att hon får ha husse & matte för sig själv.
Maj har varit kall och regning hittils - det trista är att man luras att tro att man blir blåst på våren. Man ser inte det som händer i naturen när regn och blåst förmörkar sinnet. Men vitsipporna blommar likväl, sädersärlan trippar omkring på gröna ängar och körsbärsträdet på grannens tomt blommar i full prakt.
Jag önskar att jag fullt ut kunde leva lite mera i nuet, en dag i taget och verkligen njuta av det som är. Men jag har lärt mig att lägga in handbromsen och tankarna far iväg för mycket på oväsentligheter, sådant som hände igår eller sådant som kanske händer imorgon - om morgondagen vet jag inget. Jo, jag vet att jag ska jobba; men det är ju inte så att de timmar jag tillbringar med att jobba blir ett blankt oskrivet blad.
Det bjuds på många möten, med kollegor och pensionärer. En del slår an i det mörkaste av mitt inre, får mig att vilja "prata skit", förlöjliga vedebörande - bara för att släta över det, det väcker an oss mig, min egen rädsla.. Ibland rycks jag med och ibland står jag mot och frågar mig själv vad denna person har att lära mig.. Jo, det är sant och ganska givande. Testa så får du se!!
Tur är att känslan av att stå emot är övervägande och mina kollegor är härliga människor som jag har lärt mig att tycka om som de är. Ju närmare jag kommer att tycka om och acceptera mig själv som den JAG är, dessto lättare blir det att acceptera andra som de är!!
Så "enkelt" är det ju!! Allt bottnar i dig själv. Hur du själv väljer att hantera situationer och möten med andra människor återspeglar sig i hur mötet blir.. Är du sur och dyster, låter det gå ut över din nära och kära så uteblir inte reaktionen i handling eller i outtalade tankar, tankar kanske som slår mot dig själv; Är det mig hon/han är arg på? Har jag gjort något fel?
Du är aldrig en isolerad enhet, det du gör och säger ger alltid ringar på vattnet. Ett leende, ett hej kan betyda att någon känner sig sedd.
Japp, det här var dagens "djupdykning". Nu ska jag dyka in i duschen och påbörja dagen..
Kram påér
Japp
Ser ni Älgen på fotot? Lite till vänster står det en nyfiken fjolårskalv och lite till höger utanför bilden står det en till..
Det här var sörmländska älgar!! Vet inte om de har en annan dialekt än dalaälgar!!
I söndags puttrade vi ner till Mariefred. Vi, det var jag, Per, Olga och Marcos. Marcos är Olgas kille/sambo. Japp, hon har blivit sambo på gamla dar och de bor i en tvåa här i Borlänge. Oj, jag glömde; Ruben var ju med också..Katten fick stanna kvar och vakta hemmet.
Det var riktigt roligt att träffa släkten. Bror Åke kom också.
Och Christian hastade förbi en vända för att säga hej till släkten.
Vi samlades över kartonger med gamla foton och urklipp från pappa och hittade ett urklipp på en 15-årig Annifrid Lyngstad
På fotot är hon 15 år och det står att hon var Orkestern sista vokalist. Orkestern som berövats sin sista vokalist var min fader med och spelade i och vid något tillfälle så var hon hembjuden till oss i Strängnäs. Det här utspelade sig 1963 och jag var ett år. Någon utav oss har setat i hennes knä, vem det var, beror på vem som berättar denna lilla anekdot..
Åke hävdade helt plötsligt att hon skulle ha gått ut med honom i vagn!! Det tror jag så mycket jag vill på..
Dagen gick och vi puttrade hemmåt så sakterliga.. Nöjd och gla var jag över en bra dag!!
På måndagen var det våran bröloppsdag. Det stod vackra rosor på köksbordet när jag kom hem från jobbet..
Min älskade lilla gubbe och jag
Ja gott folk.. Ha nu en riktigt bra dag..
G:a Elverket - en lördag i maj
Så blev det lördag..så som det är brukligt en gång i veckan!!
"Ett av dina största fans kommer" sade Per på förmiddagen och *gulp*- i den stunden insåg jag att; Oooops, det kommer finnas publik!!!
Ella & Agneta var är niii.? Hjälp vad har vi gett oss in på? Katastroftankarna och nerverna trsslade in sig i ett krampaktigt inferno. Japp, en smärre ångestatack inför det väntade stod för dörren..
Men, jag lyckades mota Olle i grind som man säger och tänkte att "äsch; det ska bli kul det här!!"
Väntan blev lååång innan Ella kom puttrandes i sin Ford; tjohej, en snabbfika och några Maryland cookies slank ner till kaffet innan vi åkte till Agneta där vi sjöng upp oss lite och drack ytterligare lite mera kaffe..
G:a Elverket i Falun Here we come!! Vi sjöng faktiskt bara två låtar - den ena var Vintersaga av Ted Ström, som bandet ville att vi skulle sjunga. Ok, vi är inte omöjliga och det slutade med att jag fick sjunga den solo fast Ella & Agneta klämde i, i refrängen..Det gick bra känns det som, jag såg ingen lämna lokalen iallafall.
Sen sjöng vi Jag sjunger(spelar) för livet av Peps Persson. Himla häftigt att sjunga med ett band och inte vilket band som helst..De heter Babylon - ett gäng härliga musiker.
BABYLON...
Det blev full fart på dansgolvet frammåt kvällningen.. Och jag njöt varje sekund, kikade på mina sångkompisar och kände mig såå tacksam att just de har trillat in i mitt liv!
Per och jag puttrade hemmåt till katterna. Ja, vi fick till oss en till katt i höstas. Den katten heter Ella och är ca 7år. Det känns lite knepigt med hennes namn, som ni kanske förstår!! men hon har ju alltid hetat Ella så..
Lilla sötnosen föredrar att dricka vattnet direkt ur kran..
Japp, det var det..På söndagen så åkte vi till Mariefred och syster med barn..Men det orkar jag inte skriva om just i detta nu..
Kram, kram
..det var ett tag sen
Heeej.. Länge sen nu!!
Men jag kör väl på "som vanligt"!! Inga invecklade, utvecklade förklaringsmodeller på varför och därför.. Jag har inget svar ändå.. Tjohej; nu sitter jag här och fingrarna dansar ivrigt över tangentbordet och solen skiner in genom smutsigt fönster.
Blommorna på fönsterbrädet suktar efter vatten lika som orden suktar efter att bli skrivna (det var väl fint!)
Idag är en bra dag att skriva på:
Imorse, imorse vaknade jag till en ledig dag som lovade sol och fika på Torsångs café och därtill sång & musik.
Klev upp, drack mitt kaffe och trängde sedan på mig teflonhöljet!! För jag hade bstämt mig för att det här skulle bli en bra dag.
Teflonhöljet förstår ni hjälper till att stå emot livets trivialiteter, det som inte är viktigt, det som jag själv inte kan förändra, det som jag stilla kan betrakta och acceptera som ett av livets varande.
Klockan 10.00 blev jag hämtad av Jenny för vidare färd mot Torsångs cafe. En ringlande vacker färd genom natur som är på väg att explodera ut i en efterlängtad vår.
Med en varsin blåbärspaj med tillhörande vaniljsås och kaffe satte vi oss intill vattnet, betraktade ett, vad jag tror; Lom-par som dök, de var så länge under ytan att jag började fundera på om de i själva verket är försedda med gälar..
Lom, doppingar, änder - det spelar ingen roll; fågelparet bröt igenom den solglittrande, stilla vattenytan till slut och vi kunde fortsätta prata om...allt, allt som föll oss in.
Med begynnande träsmak där bak, bestämde vi oss för en promenad. Gick till Torsångs kyrka
Torsångs kyrka är Dalarnas äldsta kyrka.
...bara så ni vet
Vi promenerade ut igen efter en behövlig påtankning av andlig kraft
Så stilla, så skönt. Så skönt att bara vara, prata och lyssna..
Men oj vad fort tiden går när man har det roligt.. Hem i ett nafs. Tröck i mig tre ostmackor; kollade "fejjan", saldot på Ica-kortet. Försökte koppla av med gitarr och sång och 14.30 kom Tommy, våran kompgittarist och hämtade mig. Vi i våran tur hämtade upp Agneta i Wassbo och vid församlingshemmet i Gustavs stod Ella och väntade.
Det är nu sången och musiken kommer in i bilden. Vi satte igång ganska så omgående.. Det är en härlig resa att få fyra viljor att enas - vi är ganska ödmjuka och lyhörda för varandra, men ibland hettar det till. Men det ger bara lite extra krydda åt sången.
De som lyssnat på oss säger att det märks att vi har roligt tillsammans - tycker det är ett ganska bra betyg och jag tycker då att vi är jättebra.. Vi är dels jättebra därför att vi är förbannat modiga som gör det här tillsammans.
På lördag ska vi agera "gästartister" med bandet som kompade förra gången det begav sig.. Ska bli kul. Återkommer om hur det gick..
Kram så länge
Men jag kör väl på "som vanligt"!! Inga invecklade, utvecklade förklaringsmodeller på varför och därför.. Jag har inget svar ändå.. Tjohej; nu sitter jag här och fingrarna dansar ivrigt över tangentbordet och solen skiner in genom smutsigt fönster.
Blommorna på fönsterbrädet suktar efter vatten lika som orden suktar efter att bli skrivna (det var väl fint!)
Idag är en bra dag att skriva på:
Imorse, imorse vaknade jag till en ledig dag som lovade sol och fika på Torsångs café och därtill sång & musik.
Klev upp, drack mitt kaffe och trängde sedan på mig teflonhöljet!! För jag hade bstämt mig för att det här skulle bli en bra dag.
Teflonhöljet förstår ni hjälper till att stå emot livets trivialiteter, det som inte är viktigt, det som jag själv inte kan förändra, det som jag stilla kan betrakta och acceptera som ett av livets varande.
Klockan 10.00 blev jag hämtad av Jenny för vidare färd mot Torsångs cafe. En ringlande vacker färd genom natur som är på väg att explodera ut i en efterlängtad vår.
Med en varsin blåbärspaj med tillhörande vaniljsås och kaffe satte vi oss intill vattnet, betraktade ett, vad jag tror; Lom-par som dök, de var så länge under ytan att jag började fundera på om de i själva verket är försedda med gälar..
Lom, doppingar, änder - det spelar ingen roll; fågelparet bröt igenom den solglittrande, stilla vattenytan till slut och vi kunde fortsätta prata om...allt, allt som föll oss in.
Med begynnande träsmak där bak, bestämde vi oss för en promenad. Gick till Torsångs kyrka
Torsångs kyrka är Dalarnas äldsta kyrka.
...bara så ni vet
Vi promenerade ut igen efter en behövlig påtankning av andlig kraft
Så stilla, så skönt. Så skönt att bara vara, prata och lyssna..
Men oj vad fort tiden går när man har det roligt.. Hem i ett nafs. Tröck i mig tre ostmackor; kollade "fejjan", saldot på Ica-kortet. Försökte koppla av med gitarr och sång och 14.30 kom Tommy, våran kompgittarist och hämtade mig. Vi i våran tur hämtade upp Agneta i Wassbo och vid församlingshemmet i Gustavs stod Ella och väntade.
Det är nu sången och musiken kommer in i bilden. Vi satte igång ganska så omgående.. Det är en härlig resa att få fyra viljor att enas - vi är ganska ödmjuka och lyhörda för varandra, men ibland hettar det till. Men det ger bara lite extra krydda åt sången.
De som lyssnat på oss säger att det märks att vi har roligt tillsammans - tycker det är ett ganska bra betyg och jag tycker då att vi är jättebra.. Vi är dels jättebra därför att vi är förbannat modiga som gör det här tillsammans.
På lördag ska vi agera "gästartister" med bandet som kompade förra gången det begav sig.. Ska bli kul. Återkommer om hur det gick..
Kram så länge
