Özterlins Blogg

     
               

Stressen brinner, glöder..och jag är trött. Behöver ett uppfriskande Yogapass, behöver lite fnitter, behöver en kopp kaffe på Almas, behöver lite sång och musik.

Behoven idag ter sig lite annorlunda idag mot förr. Ribban har kanske höjts lite i Mazlows behovstrappa.

Ni vet Mazlow, han som 1943 presenterade våra grundläggande behov i en strukturerad trappa - de mest basala längst ner och på topp; självförverkligande.

Ordet Självförverkligande används kanske inte så mycket idag, men det har varit något av ett skällsord för den egocentriska kvinnan som lämnar man och barn i fattigdom och svält för frigörelse av det egna egot.

Men allt har sin tid i historien och orsak. 

Men vad är då självförverkligande då?? Att våga tro på sig själv, att leva fullt ut utan rädsla för misslyckande. Att våga älska utan rädsla för att bli lämnad??

Göra verklighet utav sitt eget själv! Oj, oj..Det egna självet vad är det då? Vi har alla samma grundläggande behov av kärlek, närhet, respekt, acceptans etc. Men det är vad vi har i våra individuella ryggsäckar som formar hur vi hanterar behoven..

Att tömma ryggsäcken, att titta på det som sätter krokben i livet kan vara nyttigt och smärtsamt. Vissa saker, händelser kan man lägga i facket: Acceptans. Det har hänt. OK, men det har gjort mig till den jag är idag.

Vissa saker kan man ändra på, rädslor som har hopat sig under livet gång är ganska onödiga att släpa på.. De sätter bara krokben på det som kan vara livet och livet har vi bara till skänks en gång.
Sen är det en ädel gåva att kunna se skillnaden på det som jag kan acceptera och det som att går att förändra.

Japp, det var, vad som blev av en bild på en karusell..

Tjingeling

  Det var en gång en mössa, den var färgglad och randig - lite som jag faktiskt; ibland lite långrandig och ibland färgglad.

Den tillbringade sina dagar på Indiska lyckligt ovetande om de kalla isande vindar den skulle vara tvungen att stå emot och andra traumatiska upplevelser.

Det blev kärlek vid första ögonblicket och mössan tillsammans med den matchande halsduken fick ett nytt hem.

Den nya ägaren kunde ju tyckas barnsligt förtjust i sin lille mössa, men det berodde på att hon hade motat år av idiotisk fåfänga grinden och faktiskt vid mogen ålder insett att det är ett väldigt praktiskt plagg att ha vintertid.

En dag då solen överaskande nog sken och termometern låg och darrade runt nollan så blev den stackars mössan kvarglömd, bortglömd på någons hatthylla, ensam kvar, till ingen nytta..

Mössan blev ledsen, men fick komma till ett tillfälligt boende på ett bord i en lokal med många männskor som såg till den, men den låg där platt, tillintetgjord och utan funktion och undrade när den skulle få värma någon igen - minnen av den forna ägaren började blekna bort.

Men så en dag: "Där ÄR ju min kära mössa..." Mössan lyssnade till, kände igen rösten och fick tillbaka alla sina färger..

 Den trodde att den skulle få återse kompisen också - halsduken, men den stackarn låg på ett postkontor och väntade på att bli uthämtad, för den blev kvarglömd på en hatthylla på Lidingö. Men imorgon så ska de vara ett igen.
  Japp, så kan det gå...

Idag har det varit en ledig dag med Gym och Yoga - känner mig lite mör i kroppen, men det är det värt, för det är så skönt..

Puss & Kram

   Snökristallerna dansar som maskrosfrön i försommarkväll, det är dock isande kallt och inte läge för barfotadans..

Har traskat runt i hemtjänsten i knarrande halka och njutit av solen. Första tanten fick behövlig fotmassage och unnade sig en punch-rulle och svart kaffe till frukost - härligt.

Sen ringde en kvittrande gla`vildvittra från norr och pratade i sextondelar..Mina hörselgångar vibrerade i samma takt och försökte urskilja vad hon sade.. Min lilla stora trollpacka! Hon har det bra där uppe i Storuman och det känns bra i modershjärtat ♥

Resten av dagen rullade på i ett ganska behagligt tempo och 15.30 (pip) så tackade jag för mig och släpade mig till bussen som tog mig hem till sängen.



 Lade resten av dagens planer på hyllan, eller ska vi säga...i sängen! Nu sitter jag här och skriver och raderar, skriver och raderad - Har idetorka, vet inte vad jag ska skriva..

Så jag säger: GO`NATT

   Det här är då min bror Åke i matlagningstagen..

   Tar du ett kort till så dammsuger jag dig...

   En orörd del av köket fick min "hemmahosreportageådra" att vakna till liv... Och vi köksbordet satt Antonia som spöade sin faster i luffarchack otaliga gånger.. Till slut sa hon; "Nämen Lalla.." Hon förstod inte att jag bara ville vara snäll!!
Det är så gott att höra syskonbarna kalla en Lalla ♥

   När hon hade vunnit 20 gånger så såg hon lite uppgiven ut, men hade dock glimten i blicken ändå:
  Söta goa Antonia - Faster ska nog hålla kolla på´rej på Peace & Love i sommar.

   Och här har vi Christian 31 - min systers äldsta. Vi ses alldeles för sällan..
   Ida leker faktiskt med en hund som inte lyckades komma med på bild - en jättego liten trasselsudd. Ida är då Anettes yngsta och fyller hm, eh 14? F´låt en gammal moster.. Mellanbror Ludvig var tyvärr inte med.
   Här står den annars så frispråkige brodern och läser innantill, men med en inlevelse sällan skådad..
   Åke höll ett stadigt grepp om gitarren resten av kvällen och vi sjöng och vi sjöng




   Det är ju lätt att tro att de övriga gästerna skulle bli uttråkade, men jag tror nte att så var fallet.. De såg rätt roade ut..
   Anette njöt



   Tror jag kanske att läsglasögonen är en mick??

  

   Sen på söndagen när vi åkte hem, så såg vi Helga med tillhörande fjolårskalv traska över isen. Ser ni de två små svarta prickarna??

Resten av bilderna är preskiberade av hänsyn till objekten och nu ska jag gå ner till tvättstugan - har en rejäl sovmorgon idag - börjar inte förns 16.30

Ha en förträffligt skön dag.

"Vi fick inte säga du till våra föräldrar", Meningen lyfte sig över festsorlet, nådde mina öron - Detta eviga ältande..

Nej, det fick vi inte - det finns säkert värre sätt att avskärma sig från sina barn. Men jag minns att det blev en jäkligt svår meningsuppbyggnad med upprepningar: "mamma, vet mamma... Istället för mamma ve DU vad?

Du-reformen nådde aldrig Alkvägen i Oxelösund.

Scwiss - rakt ner *duns* i barndomens mörkaste dunkel. Klättrade upp igen, ville inte..Vi var ju på fest!

Åke, min gode bror som har gått och blivit 50 år - Vilken fest han bjöd på, jättehärliga och trevliga gäster, go mat, vinet flödade dessutom friskt utan att någon blev allt för överförfriskad.

Bror fick en gitarr i sina händer och började spela, det går inte att få stopp på´han när han väl börjat!! och det blev allsång, skönsång och annan sång i alla dess former och barndomen blev förpassad till ett dunkelt rum med dubbla lås igen - tack!

Bland gästerna fanns syster med särbo Uffe och två av hennes barn: Goa Christian och Ida, Ida fick fritt förfoga över min kamera när sedemera svägerskan Helena och jag släppte loss i gemensam sång.

Åkes härliga dotter Antonia som har hunnit blivit längre än faster sen sist vi sågs och hennes mamma Anna-Lena med man och hennes bror och dennes sambo - hänger ni med?

Agneta, pappas änka och ett gäng med, vad jag tror kollegor..osså vi då: Per och jag.

Vi bröt upp nöjda och glada, tackade för oss och åkte till Södertälje tillsammans med Agneta. Bäddade hastigt upp bäddsoffan i vardagsrummet och somnade.

Jag vaknade först, klev upp, kokade kaffe, satte mig i pappas fotölj och läste ett Magasin för kvinnor 50+ och till min stora lättnad så insåg jag att jag inte tillhörde den målgruppen den var riktad till, jag är ju bara 48 på pappret.

Vägen hem var ju inte spikrak, vi åkte till Nyköping och graven. Min längtan att återse gamla barndomstrakter utbyttes med ilfart till en längtan hem, hem till hemmets trygga vrå och så fick det bli. Men vi mellanlandande i Fagersta och åt en välgräddad Pizza..

Lite festbilder kommer snart..

Kram på er

   Ja, vad att säga om denna kväll!! Vi var helt enkelt skitbra - vi gjorde det så bra: missade en liten ton ibland, men den blir nog återupphittad vid tillfälle när den bättre behövs.

Nu ska jag hoppa i säng. Så jag säger GO`NATT & ha en skön helg.

Imorgon far vi till Hufvudstaden -Tjingeling och tack för idag.

Tjohej, vad tiden rusar på.. Jihaa* I värsta galopp, med frostbiten vind i håret - Har förlagt min mössa!! Troligtvis för att mitt undermedvetna tyckte det var dags för vår..

  Imorgon så är det dags för oss tre sångfåglar, vi kommer golva publiken haha.. Vår käre pianist säger att vi "levererar".. Ja, det tror jag på - vi sjunger av pur glädje och det låter underbart bra..

Jopp, jag är faktiskt lite nervös, ett oerhört dumt och onödigt tillstånd, men hur jag än talar om för mig själv att det är så, så vill inte fjärilarna försvinna.. Men, äsch..Ja det är ju fruktansvärt onödigt - det är ju bara att greppa micken och leverera och tillsammans gör vi ju det så bra.

   Ja, det är underbart med sång & musik. Man blir liksom så gla´i själ och hjärta.

Snart ska jag, som vanligt lalla ner till gymmet, hoppas att det går bättre än i tisdags. Kände mig lite stel i nacken och vissa moment gick helt enkelt inte att göra. Hr sjukgymnast observerade detta och tyckte att jag behövde massage - sagt och gjort OCH jag fick en massage sällan skådad..

Han avslutade med att lyfta upp mig!! Kände mig bra liten då mina tår inte längre nådde golvnivå och det rasslade till i ryggraden, och det stod inte på förns det kändes som att mina 163cm över havsytan hade förlängts till 170 ungefär.. Behöver jag säga att det var skönt efteråt.

   Jag hade nog återfått min normallängd när jag landade i hemmets trygga vrå och bestämde mig för både ansiktsmask och fotbad innan en lång, skön varm dusch och dagens siesta.

      En fullbordad dag innehåller en stund av yoga, så jag gnuggade sömngruset ur ögonen, tog en kopp kaffe och hoppade på bussen ner till Ella.

Vi yoga på en timme och sen kom Agneta gla´i hågen - hade med en present till oss - en underbar liten skyddsängel i läderband att ha om halsen.. Ja, inte allt för överaskande så repade vi...

Ja detta har verkligen varit en "rep-månad" haha, kul va!!? Repade även igår (onsdag) tillsammans med Mats. Vi skjutsade hem honom. Och jag ser för min inre syn hur bilen liksom guppade fram på vägen i takt med gamla hederliga Abbalåtar.

Mats berikade vårat minne från denna kväll med att ge sin egen version av Nanne Grönvalls -Avundsjuk. Helt underbart.

   Ja, så var det dags att krama sambo och kudde och jag somnade nog innan huvudet hade landat på kudden.

   KRAM

Sitter och letar bröllopsklänningar i alla dess former. De svulliga vita gräddbakelsedrömmarna har jag lagt på hyllan - känns inte som jag alls, skulle säkert spilla kaffe på den innan jag visste ordet av..

Har ingen gammal prinsessdröm att förverkliga - jag ville bli stridspilot när jag var liten!! Nejdå, så var det inte.. Vetif*n vad jag ville bli, sjuksköterska kanske - kanske kan fixa fram en vit läkarrock och snitsa till med lite spetsar..

Märker ni frustrationen, men tiden går så fort och innan man vet ordet av så är det dags att skrida till altaret OCH då vill jag ha en fin, vacker klänning.

   Nu ska jag lägga klänningsdrömmarna åt sidan och kränga på mig ett par gamla, urtvättade, sköna mjukisbrallor och bege mig till Gym.

Ha en förträffligt skön dag och var rädda om varandra i kylan.

Visste ni att endast 7% av våran kommunikation består av talet. Klädsel är också något vi kommunicerar med, det visar vem du är, vilken samhällsklass du tillhör.

Lukter; vi avsöndrar fortfarande ommedvetet biologiska luktsignaler som tolkas av mottagaren..

Nu menar jag inte att man släpper en brakare av ren nervositet om man blir inkallad till chefen utan andra subtila små lukter.

Ansiktsutstyck, blickar.. Hela kroppsspråket, hållningen.. Vi har inget färdigt medvetet lexikon för hur det ska tolkas - aha, hon står med båda händerna på höfterna; hon är osäker!!! Men vi tolkar oftats in det ändå..

Ja, jag kände bara att jag ville skriva det.. Jag kommunicerar också, även fast det är en envägskommunikation!! Förutom då det kommer små trevliga kommentarer.

Bild är ju också ett sätt att kommunicera med, men..MIN KAMERA har obönhörligen gett upp så jag..jag *snyft*, kan ju inte längre fota..Lägga in bilder. En tom och innehållslös blogg utan bilder är som kärlek utan kyssar.

   Men det är ju ingenting som hindrar att jag använder gamla foton.


 
Kram påér allihopa

Hej. Hoppas ni har haft en fridfull och trevlig helg.

Det har jag, fast jag har jobbat fredag, lörd. söndag och idag måndag.. Helg är det oavsett om jag jobbar eller inte och det beror ju på vad man lägger för värderingar i vad som är en bra helg!!

En bra helg blir det om den käre sambon kommer inslirande på parkeringen utanför jobblokalen för att vi ska hinna hem och titta på Wallander tillsammans.

En bra helg blir det också om Ester skiner upp då man kommer och vill bjuda på kaffe och kakor.


Ja, fast det är då ett riktigt skitjobb ibland.. och lönerna, lönerna ska vi inte prata om!! Eller jo..

Mer män i vården och högre lön.. Kanske en cynisk sanning som jag ventilerade och fick medhåll - men i ett nafs så degraderades de manliga medarbetarna till fruntimmer..av oss kvinnor..

Nedvärderar vi oss själva så till den grad att en vanlig kvinnobenämning blir till ett skällsord??

   Fick senaste numret av Sveriges Natur från Svenska naturskyddsföreningen i brevlådan och det stod om mängder av kemikalier som förstör fertiliteten hos MÄN.. Kanske det börjar hända saker inom den globala miljöfrågan då det visar sig att mäns fortplantning är hotat?? Vem vet??

Kanske de slutar att tillverka/använda Ftalater, som används som mjukgörare i plast, i schampoo +  andra hygienprodukter.
Polyfluorerade ämnen smutsavvisare och impregnering i såväl friluftskläder och elektronik kanske också blir en prioritet av avskaffa till förmån för ett med miljö(hormonvänligt) alternativ eftersom de båda är störande för hormonbalansen och därmed fertiliteten.

Usch, nämen fy, sånt här får man ju ångest av att läsa!!

Vissa plåtburkars insida har en plastig beläggning för att inte metallen ska ge smak - det lösgörs förvisso lite Ftalater, men de smakar inte.. Ett alternativ är att köpa glasburkar istället.

Om du nu känner att du hellre "vill skjuta budbäraren" som röker som en borstbindare än att kanske börja köpa begagnade kläder, eller kläder som inte står av sig själva..eller skippa de billiga färgglada barnleksakerna så.. Ja, inte vet jag.

Jag ska då göra och gör vad jag kan - förutom rökningen då, det får bli ett senare kapitel!!

   KRAM på er på Alla hjärtans Dag

Kom ihåg att : Efter regn (snö) så kommer solsken.

                                                     Ha en skön helg

Småfåglarna har drillat på alldeles obekymrat även fast snön ramlat ner hela dagen.. De vet, det vi tvivlar på; att det kommer bli vår igen..

Så om du misströstar stanna upp och lyssna..

Jag vet verkligen inte vad jag ska skriva - och ändå sitter jag här och bråkar med tangenterna och hoppas att det ska komma något..

   Titta, det kom en bild från Cruisingen i Rättvik..

   och en till

   mmm, kände att jag behövde vila ögonen på det som döljs under snön. Det här fotot är från Arbrå.

Saknar mitt Arbrå ibland, saknar naturen, saknar min favoritplats där jag kunde sitta och doppa tårna i Ljusnan och bara vara..

    Men jag kan inte ha det bättre än jag har det nu. Så av de bästa av världar så väljer jag LIVET här med Per och alla de underbara människor jag lärt känna.

   Och snart är det dags att damma av den här skönheten, sätta på sig solglasögonen, veva ner rutorna och lyssna på musik på högsta volym.. Jihaa*

Kram på er

                

Igår sjöng vi, vi sjöng av hjärtats lust och mer därtill - Premiärsnerverna och den ökade känslan av gemenskap inför the big premiären gör/gjorde det hela än mer lustfyllt.

Det är så här förstår ni: ONSDAGEN d.23 denna månad så ska det bli  KULTURFEST på Jakobsgårdarna och då ska våran lilla kör vara med tillsammans med en kör från Falun.

               

Det tog som vanligt slut alldeles för fort och vi pallrade oss iväg Ella & jag; med sång och glädje i våra hjärtan till MIssionskyrkan där Agneta och även Mats väntade.

En trappa upp stod ett ensamt piano och väntade på att få ackompanjera våra röster, våran sång. Mats slog sig ner vid pianot och vi var i full gång.. Återigen fyllda av känslor som bara samstämmig sång i glädje kan framkalla.

               

Ella skjutsade hem oss till Hagbacksgatan - vi drack te och..märk väl, vi sjöng inte, vi pratade. Även om det kom över oss små okontrollerade Trallala stundvis..

Och vi tre, vi ska framföra våran skönsång den 18:e redan. Oj, det fladdrade till en liten fjäril i magen nu när jag skrev det..- Men det finns ingen anledning till oro - Vi låter som att vi inte har gjort annat än sjungit tillsamman..

Nu har jag kommit in i ett lyriskt tillstånd av tacksamhet över att få vara med i det här och de tre rosorna får symbolisera oss även om Mats i sig också är förtjänt av en ros

   Så nu blev det rättvist!

Nu är mitt kaffe uppdrucket och jag ska knata ner till tvättstugan. Kram på er.

              

Jag tycker om vissna tulpaner, tycker det är vackert...Vet inte varför! Det bara är så.. Kanske det förgängliga i livet som tilltalar mig rent symboliskt.. Ja, ja nog om det.

Idag är det tisdag och igår var det, som det sig bör måndag!! Träffade Agneta inne på kommunhuset och spånade vidare på lite låtar.. Det var Agneta som f.ö var den däringa kvinnan jag skrev om tidigare som frågade om jag ville sjunga med henne..

Oj, nu var det länge sen jag skrev och alla orden   bara snurrar i huvudet.

Men om jag tar en bokstav i taget så ska det nog gå vägen..

I fredags morse så var jag på gym. Började med att grensla romaskinen; snön föll sakta utanför fönstret och mina tankar guppade omkring i en gammal eka någonstans mellan Norra Betsö i Sthlms skärgård och Mjölkö.

Det var mamma som rodde och jag hängde över relingen framme i fören med min hand vilandes i det kalla vattnet. Vattnet glittrade, solen sken och luften var ljum..
   Kanske gamla Norrskär kom tuffandes och vi guppade förnöjt i vågorna..

Kom på mig själv med att sitta och le medans jag rodde. Förtöjde sedemera båten och klev upp på en brits och svetten lackade.. Åkte hem tog mig en behövlig dusch. Kokade två ägg, öppnade en burk Makrill och åkte i väg och jobbade.

Så var det lördag OCH ledigt. Fick för mig att jag skulle te å pyssla om lite i vårat hem. Men det slutade i total frustration - vi har för mycket saker!! Lämnade Per & katten och gick iväg på en promenad






   Tyckte mig se en liten tomte kila in under stenen.

   Min hastigt påkomna inredningsfrustration började så sakterliga lägga sig och jag njöt av stillheten.

Dagen flöt på i stilla mak. På kvällen kom goaste Potti på besök. Vi fikade och hon spelade och sjöng en sång som hon hade skrivit själv - Så fint.. Kände mig lite rörd över situationen. Plötsligt så satt hon där på en fotölj i vardagsrummet och bara bjöd på sig själv och sin fina stämma.

Söndagen så: Jobbade först 07.00 - 11.00, hem och vila. Vaknade till dukat bord a´la underbart go fiskgryta och lunchgäst. 16.00 så var det dags att jobba igen till 21.00.

   Det blev mycket gitarr och sång det sista passet..

    Sen hem till Per & Babben och en natts skönhetssömn

   Ha en jättebra dag hörrni..

    Telefonen ringde. "Jag vet inte om jag har gjort rätt!!" Jo, men det visste du att du hade gjort.. Gjort slut med honom som ville skynda på eran relation - du kände att du anpassade dig men kvävdes av din konflikträdsla, din rädsla att förlora honom, att inte bli älskad för den du är.

Livet är en ekvation som är svår att få ihop.. Att göra slut för rädslan att förlora. Men du ville inte förlora dig själv, förlora dig själv i gräddvita skåpsluckor och gemensam ekonomi..

Klokt och modigt tycker jag och vi pratade om OÄRLIGHETEN som finns i konflikträdsla - snällt och lydigt som en kameleont anpassar vi oss till livets varande och lämnar den som vill ha ett ärligt svar utanför vår egen rädsla.

    Kram på er

                       

När en dag jag/vi har beviljats hemtjänst och de med skräckblandad förtjusning kommer på besök ska jag.. Dunka på med Stones I Cant get no Satisfaction på högsta volym samtidigt som jag ber dem att tvätta mina mammelucker i mildaste tvålvatten.

De kommer att trassla in dammsugarslangen med illa dold irritation i mina darriga ben, då jag ska kolla om de dammsugit golvlisterna ordentligt..

Indisk gitarr och magiska trummor inbäddade i sång som låg som en ljudmatta över rytmen och då och då en flöjt..

Det är lätt att "försvinna" när man lyssnar på sådan musik på ett golv i ett varmt vardagsrum tillsammans i yoga.

Åh, jag älskar dessa yogastunder.

Sitter just nu med en kopp te och känner mig lugn och tillfreds - skrivklådan i sig råder inte ens yogan på, så det är bara att gilla läget..

Denna dag började med ett gymbesök. Stel i min värkande rygg så levde jag upp till mina förväntningar att det inte skulle gå så bra!!

Och vem som hade lagt ribban för vad som är bra eller dåligt var nog jag själv det.. Hallå, det är ju bra, bara det faktum att jag är där!!

Att jag lyssnar till en instruktör och gör det han säger!! Kom på mig själv med att "fuska" när han inte tittade åt mitt håll: Så dumt, jag sa åt mig på skarpen, det är ju inte för hans skull jag tränar!!