OZL-89.

De bästa förutsättningarna för ett någorlunda innehållsrikt inlägg brukar vara då jag känner mig tom på ideér.
När jag skriver om min skrivtorka så brukar den sakta blötas upp, sippra ut över tangentbordet med risk för kortslutning!! och då är man således tillbaka på ruta ett..

Idag känner jag mig mosig till kropp och själ, näsan rinner och jag sitter här och försöker att stå mot en kanna kaffe till.. Det är väl ingen som protesterar om jag påstår att frukost är betydligt nyttigare än två kannor kaffe.

Vi ska snart åka iväg till en go´vän som håller på att flytta: Per ska hjälpa till att köra möbler och jag ska städa ur lägenheten.. Ja, jag ska jobba 14.00-17.30 däremellan.. Men med en karta Ibumetin så ska väl även det funka.

Jag är sådan lagd att jag gillar grovstädning, då syns resultatet.. Ni ska f.ö se hur fin övervåningen är nu på Hälsingegatan i Arbrå- Ja, vi var där i helgen igen: packade och städade.
En ung familj med två barn var hemma och gjorde husesyn, de vill jättegärna hyra huset och det är ju inte jag ett dugg ledsen för..

Vi han att vara sociala f.ö också.. Åkte upp till Maria som bor i Galven, på andra sian 83:an ni vet!! Hon bjöd på tårta och kaffe.. Härligt!
Senare, när vi hade kommit hem, så kom Helena och vi drack te och åt mackor.. mysigt!

   Nu när hösten kommer med storstövlarna så kan man ju vila blicken på sommaren som var..

Blev lite mallig, eller glad ska jag väl säga; mallig låter inge bra!! Helena har ramat in tre fotografier som jag tog på Gotland sist och de sitter på köksväggen hemma hos henne!

Snart åker vi till Gotland igen, det ska blii sååå underbart, härligt.. Jag längtar!

   Ska bli underbart med en liten minisemester..

Nepp, det här börjar luta åt ett - "Det här duger inte!!! Ska sätta upp, dölja håret i ett huckle och sätta på mig de gula gummihandskarna och ta mig an mitt liv som städkärring!!

KRAM

  Frustrationen står på topp- det är nog tom brist på syre uppe på toppen!!
Vill jobba meeer, vill ha lön, helst väldigt mycket lön.. Men vem vill inte det! Ja, ja..men drar jag in andra i det tänket så minimerar jag ju min egen längtan efter en saftig lön..eller ja, självaste poängen iallafall..

Äsch då! Vilket svammel!! Tjoff* Nu har jag vänt tankarna: kände ni hur det svichade till?

Den bästaste lönen har jag redan fått: Mitt liv som har fört mig dit jag är idag!

Även om jag egentligen bara tagit några stapplande steg i riktning mot ett bättre liv, bättre mående och inser att resan kommer bli ganska knölig..Så är det iallafall en början OCH Rom byggdes inte på en dag- Konstigt uttryck det där!!

Säg den stad som byggts upp på en dag, på en vecka.. Säkert någon påve som har instiftat det ordspråket!!

Det är dags för nya ordspråk.. Nu skulle det ju vara klurigt om JAG hade ett på lager, men det har jag ju inte: Eller! - en sak är säkert, det kan ta ett helt liv att bli människa!! Nu menar jag inte en biologisk skapelse utan lite mer så där existensiellt, ni vet!! Bra, då behöver jag inte trassla in mig mer i det!!

   Så här kändes det imorse, som att jag simmade bort från den sista förankringen, bort, bort..i ett självömkansvärt mörker.. Snyft*


Jag glömde stänga min dörr och både sol och tacksamhet trängde sig in. Någon viskade i mitt öra: Tänk på vad du har att vara tacksam över!!

Tjoho, den listan kan ju göras lång
* Olga
* Per
* MASSOR.. Människor i min omgivning, både här och där.. Ja ni kan aldrig ana!!

   Livet kan ju vara lite snörpligt ibland, det händer oförutsagda saker..men det är "bara" att resa sig och gå vidare och ta lärdom därutav.. Hu, vad enkelt det lät!! Men livet blir ju, det är ju sååå: Det blir vad vi gör utavét..

KRAM

   Hej Alice! Så här ser den röda färgen ut..

Ovan är en parantes och ska inte ses som ett traditionellt "blogginlägg" utan är riktat till en speciell person som jag inte har mailadressen till..

  Igår rev och slet vinden i trädtopparna här utanför och idag ser den ut att ha tagit en paus. Molnen en regntunga och här i köket är det tyst.

Det är mysigt med oväder; höststormar och regn medför en ökad förbrukning av värmeljus som i sig bidrar till en förhöjd mysfaktor i tillvaron..

Ja, jag tycker om hösten, hösten är vacker, luften är klar och ren och man slipper den kvalmiga värmen.. Joo, jag tycker om sommaren, tycker om alla årstider..
 Nej, nu ljög jag: vintern, då alla stänger in sig och allt går på sparlåga är fruktansvärt låååång, mörk och dryg och som gjord för ett årtidsbundet depressionsanfall.

Nej, nej.. borde radera det tidigare skrivna- det man förutsätter sig ska bli på ett speciellt sätt, slår oftats in! Om man talar om för sig själv att det kommer säkert att bli så, eller så, för så har det alltid varit- ja, då blir det f*ne i mig så..

Denna vinter ska bli alldeles underbar.

Igår pratade vi om vikten av klar och tydlig kommunikation utan undertoner- jag ÄR expert på att tänka hälften av det sagda och räknar absolut med att bli förstådd och blir grymt besviken om mitt budskap inte går fram!! Men jag tränar på´t.
En sa till mig en gång att jag pratar i symboler!! Ja, det kanske är så.. Är mer för skrivspråket än att prata, ibland iallafall.. Det går ju inte att ta sig fram i livet genom att skriva lappar..
Jag har svårt att uttrycka verbalt OM jag vill något för egen del.. Vara till besvär!?

Gårdagens diskussion berodde inte på missförstånd här hemma utan en smärre aha-upplevelse över att myten om männens raka kommunikation sinsemellan sprack.. De är som vi, vi är som dem..Vi är mer lika än vi tror!!

Men jag tror ändock att männen behöver rakare budskap: SE nedan:

  Va ju bara tvungen att ha med denna lilla bild!!

  Nåväl, dagen tränger sig på med tvättstuga, fortsatt introduktion och...vad som nu komma skall.. Kom ihåg gott folk att ni är värdefulla och braiga precis som ni är!!

KRAM

  Jippie* Hittade en sida med gratis bilder- fritt fram att "låna" till bloggande och annat..

Men HUR ska man hitta på en text, eller identifiera en känsla som illustrueras av en banandelfin? Kan ni svara mig på det..

Det var en gång en gammal banan, brun och kantstött och omgiven av hotande bananflugor, som drömde om ett annat liv.. Han drömde om att vara en fri delfin i medelhavets blåa vatten..
Men så en dag, när han var försjunken i sina drömmar tonade det sig upp en skugga av en hand- hörde ett: Usch, den här slänger vi"
Och bananen landade mjukt i soporna med en sorgerlig visshet om att drömen nu aldrig kommer att slå in.. Snyft!

Eller: Hej Annelie, hur mår du då? Njae, det är inte så bra idag! Känner mig som en banandelfin!! Nej, det funkar inte..

Och jag slås ut av att det här "inlägget" måste vara ett av de mest intelligenta inlägg jag har skapat..

Det är bäst att jag tar tag i dagen och gör något nyttigt istället

   Kram på er

    Fick konstiga tankar att jag skulle sluta blogga, men det går ju inte: Min skrivklåda går ju inte att bota med vare sig Alvedon, salubrin eller salva
Den är således obotlig och kronisk.

Men idag så är den infekterad av viss torka!! Vad ska jag skriva?

De senaste dagarna har jag haft ett "domedagsmörker" i mina tankar: Det är översvämmningar, jordbävningar. Hundratusentals människor har dött eller förlorat sina hem.
Det händer lååångt borta så det är inget som berör oss!! Eller?!

Nestle skickar mjölkersättning till utsatta- barnen förlorar den viktiga bröstmjölken som skyddar mot sjukdomar etc.etc
Företaget gör sig en hacka, medans cyniskt nog, fler barn dör av infektioner.

BOJKOTTA det där förbannade företaget: KÖP INGENTING som det står Nestle på!!

Idag är det hur som haver d.23 augusti i lugna Borlänge- Daggen glittrar i morgonsolen här utanför på gräsmattan, himlen är alldeles blå. Det blir en bra dag idag!

Ska göra mer introduktion hos mannen med "förvärvad hjärnskada" idag, på eftermiddagen- kul!
I fredags när jag var där så fick jag ge insulin.. roligt, roligt!!

Förstod i fredags att jag faktiskt är en resurs, pga av utbildning, ålder och erfarenhet - en skön känsla som fick mig att växa ett snäpp och känna mig lite lugnare i själen- mången katastroftanke har hunnit florera i huvet den sista veckan.

Men jag är säker på att allt kommer att lösa sig till det bästa.

KRAM på er

  Ojoj, det är så mycket som händer, man glömmer det som händer där ute. Det som inte berör mig, men ändå indirekt gör det.. Gör det absolut. Hm

Det är ju VAL

19/9 så får vi ta tillvara våra demokratiska rättigheter och välja om vi vill ha en fortsatt neddemontering av det vi än så länge ser som självklara rättigheter!!
Känner ett; "Nej för fan Rainfeldt, rör inga fler skatter!!"- Var ska dem pengarna tas ifrån?- Blir det vården, omsorgen etc etc som får dra det kortaste strået?

Om man är mitt i livet, frisk och arbetsför kan man ju kanske kosta på sig ett totalego och rösta för den egna plånboken- Tjoho, mer pengar kvar; ökad konsumtion- toppen!! Mer pengar till statskassan.

Men skatterna ska ju finansiera det som många snubblar över i livet, behov av vård och omsorg, någon utanför skyddslapparna kanske "faller mellan stolarna", man blir gammal, få är de som bakar kanelbullar till barnbarn och barnbarnsbarn utan att vara samhället till last.
Barnen kommer alltid att behöva samhällets insatser i form av bra barnomsorg och skola..

Om jag fick bestämma: Så skulle, fast nu är jag inne i vårdsvängen!! Jag skulle sänka heltidskvoten. Jag skulle kvotera in männen i vården- ett cyniskt sätt att få upp lönerna.
Och, alla inom vården skulle få arbetsskor! Öh.. Jo, det är sant.. Det där att vaktmästare Börje går i stålhättade skor betalade av samma arbetsgivare och en annan tjoar över "halva-rea-priset" på Slip-in-pjuck på Coop som får "duga" som arbetsskor ÄR en värderingsfråga.

De "pjucken" ska gå, springa många km på hårda golv.. OCH det sliter på kropp och leder. Jag vill ha ett par mjuka sköna skor med en rejäl hålfotsuppbyggnad- japp, så är det- så jag slipper att vara samhället till last när mina leder är utslitna och att ha F.kassan liggandes i bakhåll och dra in min eventuella ersättning om jag råkar ha en bra dag.. 

Nåväl, nog om det..  Glöm f*r f*n inte att rösta..

Ha en underbart skön dag.. KRAM

Sakta dalade ett gult björklöv utanför köksfönstret. Precis så där lagom inom mitt synfält så att jag skulle ha något att skriva om.

Nu väntar jag på ett till, så det blir en uppföljning!!

    Oj, vad många det kom på en gång!! Nejdå; sommaren är väl inte slut ännu?! Det bara känns så, ett melankoliskt vemod som är fyllt av sorg, saknad och en ljum tillförsikt över det som komma skall.
Tycker om hösten, tända ljus, prasslet av löv under skorna..Hela naturen går i dvala och samlar kraft till nästa vår.

Ja, nästa vår.. Helt oförhappandes så "snubblade" jag över två, på samma torg; brudklänningsbutiker!! Var ju bara tvungen att gå in och titta, såg direkt en ljuv dröm i 20-tals-stuk; jättevacker! Alltså, helt otroligt jättevacker.. Kände mig lite som- "vad är en bal på slottet..." Underläppen darrade över insikten att den säkert inte finns kvar till våren.. Vill ha den NU.

Men, men..tålamod är en dygd sägs det OCH jag har inget annat val än att tro att det är så OCH när det väl är dags att leta klänning så hittar jag nog den som jag vill ha.

Grovskissen över hur bröloppet ska se ut med inbjudningslista och musik är i det stora hela klar. Känns lite..märkligt, overkligt...alldeles underbart♥

Nu ska jag gå och köpa cigaretter.

Kram

   Dagens visdomsord på Facebook löd så här: "När du tror att du ursäktar
                           dig, anklagar du dig.."

Jahapp, vaddå; urchäkta att jag finns till eller?!!

Ja ungefär.

"Förlåt att jag trampade dig på tårna" - en relevant orsak till att be om ursäkt. Förlåt att jag har sårat dig etc. etc..
Man kan säga förlåt till sig själv också- Ja, jag har varit lite dum mot mig själv ibland: F´låt det ska bli ändring på det.. Jag, precis som du är ju förtjänt av det bästa.

Men när man bara av farten, dagarna i ända säger förlåt- liksom i förebyggande syfte, då är man ute och cyklar..
Det är ett ord med innebörd och skall så ej missbrukas!!

Jag behöver inte be om ursäkt för att jag tex inte förstår vissa saker ibland, inte vet hur jag ska göra, att jag helt sonika känner mig korkad och blåst!!

Då ligger det inte i mitt ansvar att slå på mig själv, be om ursäkt för att jag är sååå korkad; utan mitt ansvar är att fråga: Du jag kan inte det här, kan du förklara/visa? Jag förstår inte etc. etc.

OCH, det fina i kråksången är att den du frågar säkert växer några snäpp över förtroendet..

Ja det var lite fundringar över livet och dess innehåll

Tjingeling

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.

   Känner ni till Plupp? Plupp som bor långt upp i norr bland höga fjäll och kan tala med djur..
Plupps mormor bor definitivt i Arbrå. Hon och jag har åkt samma buss på mornarna i 1½års tid.

Jag tror att hennes hår har varit blått en gång men nu är det färgat grått av ålder och livet.. Livet har varit hårt mot henne, det syns på hennes böjda rygg, hennes lite rädda, försynta uppsyn.
Hennes skor är trasiga och hennes halsduk är alldeles för lång.

Det är hennes halsduk och milda uppsyn som gjort att jag i hemlighet döpt henne till just Plupps mormor.. Hon är lika söt och har en röst som är mild som honung.

Hon skrattar ibland och gömmer munnen i halsduken, pratar sakta och eftertänksamt..

Jo, jag hälsade på henne, som man gör här i Arbrå: Hej hej.. Sen började vi med små artighetsfraser på busshållsplatsen..

Vi har blivit ett litet gäng på mornarna; Plupps mormor då, den långa gänglige göteborgarn som alltid säger: "Nu kommer våran kompis" när bussen ses mellan träna uppe i backen vid fritidsgården. Den något slemmiga mannen som alltid tittar en djuuupt i ögonen och väcker ett kletigt obehag och får mig att sätta mig så att ingen får plats bredvid på bussen..
Men han kommer alltid släntrande sist och det tycker jag är bra!

Åkte med samma buss hem idag från jobbet med..det börjar bli tjatigt att skriva Plupps mormor, men jag vet faktiskt inte vad hon heter.. Hon blev glad då jag sa att jag skulle åka med morgonbussen på onsdag- Ja, då ska vi ha kul" sa hon och jag kände en klump i magen av.. ja, jag vet inte vad.. Det är ju sista veckan! Jag tror att hon uppskattar våra små pratstunder på mornarna, då vi båda kommer med andan i halsen ca 20minuter innan bussen ska komma!!!

Ja det gör jag också.. Ja, livet är föränderligt! Hon längtar bort från Arbrå, kanske hon ska flytta tillbaka till fjällen långt upp i norr- vad vet jag!?

Jag ska "bara" flytta till Borlänge..Ja, sista veckan nu och idag sa jag hejdå till Laila och Doris.. Mmm, just mina två "favoriter", sååå bra att jobba med..och bra människor..

Ja så är det.. Men det blir ett sjuhelsikes stort steg det här, i positiv bemärkelse naturligtvis.. Den här gången kommer jag inte att flytta ifrån utan jag kommer att flytta till..

Nu till något annat: Jag skrev att kameran var alldeles stinn av bilder efter bröloppet.. Men, det känns så förbaskat privat att lägga ut bilder på de lyckliga tu.. Iof är det knökfullt på Fejjan av bilder på dem..Så en kan jag ju visa
  Tunakyrka är fantastiskt vacker..och brudparet likaså.

  Här är iallafall två glada brölloppsgäster på efterfest.. Hej Nina och Annika..

Sen var det inte så många som fastnade på plåten.. Min kamera genomled en inre kris av mindervärdskoplex och samtidigt ett accepterande av sina egna begränsningar.. Men tårtan fastnade iallafall

   Mums.

För att inte tala om maten:
  Ja det var sååå gott..
Det gottaste var faktiskt en Melon och Fetaost-sallad.. Låter kanske inte så jättegott, men den var himmelsk.. Ja han kan han min kock:-)

Imorgon är det som brukligt är efter en måndag; tisdag.. En ledig sådan OCH då ska jag göra sånt som man ska göra innan man ska te å flytta..Ni vet! Packa och sånt..mm mm

Det är skönt att det inte är någon köpare på huset- då behöver man inte stressa.. Tur också att det är ett så pass billigt boende..

   Kom ihåg att ett skratt förlänger livet..

Kram på er

Regnet strilar ner över den oklippta gräsmattan. Får snart ta till lie om jag ska få bukt på grässtråna och maskrosorna- om jag hade någon!

Men, men..livet är fullt av utmaningar!!

 Under veckan som varit har gräset fått växa obehindrat medans jag har roat mig på annat håll

CRUISING I RÄTTVIK

              Min bil.. Visst är den söööt?!

   Det är då inge fel på kreativiteten.. Tänk att puttra iväg till ICA i en sån här liten skapelse..

    Eller att åka på bröloppsresa.

   Kofångaren bidde till en råttfångare..

  Den häringa skulle sitta fint framme på Skodan..

  En ovanlig variant av märket EDSEL

   En lagens man i tidstypiska kläder.

Som pricken över I:et så besökte vi även Nostalgimuseét- Kändes som ett självklart måste i detta sammanhang

  Kommer ni ihåg?!!





  Ja det fanns mycket att titta på..

Under dessa dagar så kamperade vi i Kungshol- Ett underbart vackert litet smultronställe, bara en liten, liten bit utanför centrala Rättvik

   Det var mäkta skönt att andas lite frisk luft och ro för själen

 

Vi avrundade med utomhusbio på travbanan i Rättvik. Vi såg KNIGHT AND DAYS med Tom Cru.. Ja ni vet..! och Cameron Diaz.. En mycket underhållande actionkomedi.. Ja den var jättebra och absolut sevärd..
Efter filmen puttrade alla bilar iväg i en låååång kö ner till, tillbaka till samhället..Men inte min Tom, Per menade jag.. Han slirade in på guppiga grusvägar, rakt ut i mörkret och *vips* så mötte vi den ringlande kön från bion.. Min hjälte!!

Ja det var detta för nu. KRAM på er

Kameran är alldeles stinn av bilder. Men jag vet ju inte hur man för över bilder på Pers dator!! Så är det..

Ni får tänka er en ömsom glädjestrålande, lycklig, nervös och dansande Annelie och ett jättevackert brölopp!!
Men HUR ska jag förmedla lördagen i skrift utan att ha bilder som illustrierar...allt!
Bilder säger ju mer än tusen ord har ju någon sagt!

Till skott:

Käre dagbok.. Näe, det var ingen bra början!!

Solen sken då Tunakyrkas kyrktorn tornade upp sig bakom grönskande björkar..
Fjärilarna hade frispel i magen: Per bakom ratten, jag brevid och gitarren i baksätet. Noterna var tryggt inlagda i en plastficka, annars hade de löst upp sig av handsvett.

Näe, jag överdriver lite; kände att jag skulle klara av det- men jag var nervös! Men glad och tacksam att få vara i det, i den känslan utifrån att vara på brölopp tillsammans med Per och tillsammans med massor av underbara människor.
Tacksam att jag fick vara del i bröloppsparets stora dag.

Sången gick bra, det kändes underbart och skitnervöst..Men rösten bar även i tonhöjningen. Ville lyfta blicken och titta på brudparet när jag sjöng, men var rädd att tappa bort mig i noterna..och texten..

De var så vackra, så lyckliga..Mmmm, det var såå fint!

Sen var det dags för självaste festen.. Per hade stått för matlagningen och det var såå gott.. Ja han hade verkligen slitit och stressat! men det blev lyckat och uppskattat som alltid.

Ja, som sagt..eh, hur ska jag komma riktigt till skott här.. Det var så fantastiskt. Per hade gått upp på scen; jag trodde att han skulle informera om maten eller något, men samtidigt så var den uppäten..Jag befann mig i lite paltkoma och plötsligt säger Per åt mig från scen att ställa mig upp!! Nej, hann jag tänka; ska han ha mig te å sjunga..har ju inga fler noter..

"Annelie vill du gifta dig med mig?" Vilken glädjechock! Var helt oförberedd.. JAAA, JAAA, JAAA.. MIn älskade Per jag vill inget hellre!. Jag tog mig upp på scen, pep ett JA i micken.. och vi kramade varandra..
Sen fick vi applåder, alla gratulerade och, det var sååå obeskrivligt underbart..snyft* Omtumlande..allt!

Ja fasen, vilken dag, vilken underbar dag och den var inte slut där.. Ringde Olga hon blev jättegla´, det känns, är så härligt att de två gillar varandra..

Ringde Anette och sa att det var dags att träna på valfritt pianostycke som lämpar sig för brölopp!!

Sen blev det musik och jag dansade som aldrig förr...

Ja, vad mer att skriva.. Orden räcker inte till, jag är lycklig..Ja, jag är lycklig! Vilken känsla, försöker stanna i den och inte släppa in andra tankar av katastrofkaraktär som annars brukar florera i hjärnkontoret.. Det ÄR så här bra som det är nu.. Jag får må så här bra!

Puss på er alla..