jepp

 
  "Det finns så många ändå, vi kör över honom"!!! En kall il av obehag sköljde över mig.."Det finns många svenskar å" sa jag!! Hon tittade på mig med en snabb blick och fortsatte att ondgöra sig över alla de som våldtar, vandaliserar, misshandlar, äter upp våra utekatter...
 
Tänkte fråga om hon såg våran lilla utländska gumma som en potensiell seriemördare, men gjorde det inte..
Jag sa att jag inte delar hennes åsikter och vedebörande la in en högre växel för att få mig att förstå..
Men, jag sa "du får helt enkelt respektera att jag...." Punkt slut. 
Jag stod för min åsikt och det var inget mer med det.. Men det kändes bra. 
 
Kan inte förändra världen för den sakens skull, men min självrespekekt växer då jag vågar stå upp för mina åsikter och den jag är..
 
Så är det och snart ska jag ut i blåbärsskogen - ska bli sååå skönt
 
Ha en förträffligt bra dag
 
Kram, kram
 
 
 

Jopp

 
  Jag och datorn har inte riktigt lärt känna varandra ännu.. Fick den av Per och Anette var med på ett hörn också och gla´blev jag.. Den förra, min gamla följeslagare var lite ,kanske något seg.. Han att ta en dusch innan den hade laddat klart och bestämt sig för att fungera en dag till.
Mmmm, jag fick så mycket fint och det var så många härliga människor inklämda här i våran lilla två.. Ingen nämnd och ingen glömd som man brukar säga.
 
Men alltså, jag fick en stålsträngad gitarr!! Helt otroligt, fantastiskt..Det var pirrigt att öppna det stora trekantiga paketet, förstod att det inte var en ny blockflöjt ( ett mycket intern skämt!!) Ville för ett ögonblick gömma mig i garderoben, gråta en skvätt av glädje och tacksamhet..Men det förpliktigar att fylla 50 vad det gäller att uppföra sig någorlunda sansat och belevat..Så jag satt kvar i min för dagen 20-åriga gungstol ( tänk vad tiden går!!)
 
Ja, även denna dag tog slut och jag sov säkert innan jag lagt huvudet på kudden..
 
På fredagsmorgonen åkte vi till Norrtälje, vackra skärgårdsstad.. Bestämde oss för att åka via Gävle och nu slumpade det sig så att bilen bestämde sig för att dö strax innan Valbo.. Japp, där stod vi på motorvägen, viftade till förbipasserande som inte hade tid att stanna att hjälpa två människor i nöd - folk böt tom fil. Grrrr. Men till slut så var det en hjälte från vattenfall som stannade. Det visade sig att han som var från norrland och där hjälper folk varandra!! Han bogserade oss in till närmaste bensinstation i Gävle och sen kunde vi fortsätta våran lilla resa..
 
Checkade in på Åtellet (vitsigt namn med tanke på hotellets geografiska placering) 
 De rödaste rosor väntade på rummet och 
 
Ja, finaste Per - han tänker då på allt.
 
Norrtälje v.30 är Bluesfestival på Kärleksudden. Solen sken på oss hela kvällen och det var så roligt att vara där igen Och gamle Roffe var på plats igen
 
 
Så äntrade Joanne Shaw Taylor scenen.. En ung kvinna som såg ut att kunna göra en djupdykning i Dan Anderssons visarkiv..men så fel; ett ackord och jag tror att Norrtäljes alla fiskmåsar emigrerade till Finland.
 
Ja, så bra..och jag hoppas att fiskmåsarna kom tillbaka så att Norrtäljes fauna blev återställd.
 
 
Nöjda och glada hoppade vi ner i bingen i trygg förvissning om att en hotellfrukost väntade intill åkanten i morgonsol..
 
Tjingeling
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Japp

Hej
Jag heter Annelie och jag är en passiv bloggare!! Har hunnit bli ganska gammal sen sist jag skrev, inte för att jag känner mig speciellt gammal..Att skriva om åldern som så, att ha blivit ett halvt sekel - med all ångest det skulle kunna innebära ligger mig inte för i detta nu..Tyckte mest att det var en ganska relevant inledning för att skriva om den mest underbara, roligaste födelsedag jag haft!!
 
Först kom det diverse nära släktingar på besök. Äkta mannen och dotter inkluderat.. Det var jätteroligt, mysigt och ja...alldeles underbart. Förbaskat kul att ha dem här helt enkelt!! 
 
Som alltid fylls man av känslan av att det är alldeles för sällan man möts och att det ska bli ändring på det! men ändå, så finns den lite sorgliga förnimmelsen i bakhuvudet att dagarna rullar på, dagarna som blir till år och vardagen pockar ju på i all sin enkelhet..Så är det. Men i September ska jag hälsa på en yngre syster yster i Ystad, ska bli så kul.
 
Nåväl, de kom, de såg, de segrade och lugnet la sig igen här på Hagbacksgatan. På söndagen, efter avslutat arbetspass tog jag och Ida, som varit här uppe ett tag; tåget ner till Mariefred och syster Anette m familj.
 
Jag turistade runt lite på egen hand medans Anette jobbade och Ida sov
 
Sen ringde jag och väckte Ida och frågade om hon ville ha glass till frukost - hon blev inte upprörd över min fråga och sade sig vilja ha en fiberrik och näringsrik frukost!! Det dröjde inte så länge innan hon kom trampandes på cykeln..
Det blev ganska intesiva dagar fram till att det var dags att åka hem på onsdagen. Men vi han med ett härligt besök i blåbärsskogen
 
Men hörrni, nu får det bli ett litet kort avslut här, för jag ska åka och fika i Torsång..
KRAM..fortsättning kommer
 
 

RSS 2.0