Nu blir det reklam
Tycker det är så kul att få göra reklam ibland för saker och ting, gamla förkastade, ratade ting som får ett värde för de som behöver...
Falu Biståndcenter tar emot det mesta som går att sälja eller frakta vidare till Rumänien.
Ett Mecka för Nostalgitrippar
Konceptet är enkelt: Det som säljs i Second hand butiken finansierar omkostnader som frakt, hyra och annat. Hela och rena kläder och annat användbart fraktas vidare till behövande i just Rumänien.
Här pågår klädlastning.
Om du bor i krokarna och ska rensa garderoben så vet du vart du ska lämna innét.
Du kan ringa 023-13388 om du vill ha mer information.
Kramkram
En sommar i bilder
...några rader
Ja, så kom hon hem kära dotra. Jag arbetade 13.35 då planet tog mark på Bromma flygplats och Per var där och mötte upp tillsammans med Ruben den vilde.
När Olga sent om sider gnuggat ökensanden ur ögonen så blev det bildvisning och fina souvenirer. Full av intryck gick munnen i sextondelar och en viss besvikelse gick att skönja.
Besvikelse är vällan fel ord, men de hade det så välbeställt på barnhemmet och det är dem väl unt. Men de föräldralösa barnen fäste sig vid Volontärerna som var på besök ett kort ögonblick i deras liv för att sedan försvinna igen.. Gillar inte den affärsiden riktigt, att finansiera en verksamhet genom upplevelseresor på barns bekostnad.
Ooops, hårda ord - bättre att de får hjälp än ingen alls. Men man får hoppas att de skänker en del av överskottet till de som just nu svälter i grannländerna.
Första natten i Sweden sov de här, Olga och Ruben. På måndagsmorgonen när jag klev upp tittade Ruben lite snett på mig, med en blick som sa; sätter du på mig kopplet så biter jag dig! Nu är min matte här, så det så...
Hatkärleken var ömsesidig och jag njöt över att få slippa, så det så..
Tja, denna måndag var första dagen på en veckas ledighet och på onsdagen ramlade syster Anette in med barn och vardagsrummet förvandlades till en sovsal. Så sammanlagt blev vi sju stycken + Ruben och Babben i denna, vår lilla tvåa.
Samtidigt så hade min kropp börjat förstå att den var ledig och en förkylning som legat på lur ett par veckor bröt ut och nådde till slut full styrka med feber, halsont och en och annan nysning! Just idag, skulle jag ha varit på jobbet, men jag känner mig inte kry ännu..
I lördags ignorerade jag min förkylning, dumdristigt kanske men.. Först åkte jag ut till Olga i krylbo och hade det trevligt, sen tog jag tåget till Säter, där Per mötte upp.
Det bjöds på högklassig underhållning nere i Säterdalen:
Petra Kvännå med Åman band.
Vilken jäkla pipa hon har den kvinnan, så syverän.
Resten av kvällen blev mer än startsträcka tillbaka till sängen, en och annan illa dold jäsp smög sig på. Men det var gott ändå att komma ut och svänga på de lurviga lite tillsammans med Per och andra härliga människor.
Tja, vi kom hem tre, somnade ovaggade och vaknade 12.00 pip på söndagsförmiddagen och resten av söndagen gjordes inte många knop utan tillbringades mestadels i sängen..
Och nu något helt annat:
Om du känner dig maktlös över det som händer ute i världen så kan du skänka en peng, eller bli månadsgivare på RÖDA KORSET eller RÄDDA BARNEN - Själv är jag månadsgivare till Rädda barnen sen flera år tillbaka och det tycker jag känns bra.
Kram på er
Trött
Är lite trötter. Har varit ledig två dagar denna månad enl. ett chema som jag gladerligen och tacksamt tog emot.
Glädjen och tacksamheten förböts i ett "gulp", hur ska det här gå?? när jag insåg att det var ganska glest mellan de lediga dagarna.
Men på söndag så blir det sista da´n inför en veckas ledighet OCH på söndag kommer Olga hem OCH då får Ruben flytta till Krylbo - tjohoo, min lättnad vet inga gränser: Ledig och hundfri.
Det ska bli gött att få hem Olga igen. Krylbo ligger betydligt närmare för en kram än Uganda!! Ska bli spännande att få se bilder och höra henne berätta hur hon har haft det.
Jag vet ju att hon har haft det bra, vi har ju mailat, men allt det som inte har blivit skrivet. Är nyfiken och så har hon köpt souvenirer till oss...
Nåväl, nåväl.. En kanna kaffe, så kanske jag lyckas hålla mig vaken några timmar till...
Kram och var rädda omér
...milda sånger
Det finns dagar då man behöver sjunga sig själv milda sånger; sånger till ro och avkoppling.
Refränger bör gå; Ta det lungt, koppla av, stanna i nuet, bara för idag! Trallala laaa..
Har försökt att vara i nuet i varje andetag, i varje rörelse. Alla tankar om morgondag som kommer på viftar jag bort.
Blommorna fick sig en skön morgondusch
Ruben en skön morgonpromenad
Skönt att lägga sig i gräset och vila.
Och jag ska lägga mig i soffan med ett korsord och bara..bara vara, somnar jag så må det så vara, för jag är ledig idag och det tycker jag är skönt!
Kram på er
Basenji
Varje grässtrå som vinden griper tag i är intressant. Humlan som flyger mellan Johannesört och Renfana är jättekul att undersöka.
Spindeln på asfalten kan vara ätbar! Men den där taggiga saken jag såg igår som rullade ihop sig och fräste som en katt gillade jag inte..
Och den där "matten" som hänger efter i kopplet, hon..jo hon är ganska bra! Men vet ni vad hon kallar mig? Mormors lilla gris..Har ni hört!! Gris. Hm, jag som är en son av afrikas vilda öknar.
Ibland vet jag inte riktigt var jag har henne, det händer att hon vill att jag stannar. Jag hör på hennes röst att jag har gjort något bra och hon böjer sig ner över mig för att klappa mig. Men alltså, hon har alltid väskan med sig och den föser hon bak på ryggen..och när hon ska klappa mig så åker den fram och slår mig i huvudet. Hur ska jag tolka det? Är det någon som kan förklara det för mig??
Här nedan kan ni läsa lite om den ras jag tillhör:
Basenji är en hundras från Västafrika. Basenjin är en spetslik hund som ingår i typen pariahundar (urhundar) och är känd för att inte kunna skälla, i stället använder den sig av "joddling". När Basenjin för första gången visades på hundutställning kallades rasen för Kongoterrier eller Afrikansk Bush-hund. Basenjin blir mellan 40 och 45 cm hög i manken och har kort päls utan underull. Basenjin tvättar sig själv som katter.
Till Sverige kom rasen 1951, och 1977 bildades det Svenska Basenjisällskapet.
Temperament [redigera]
Basenjin är ofta lekfull, käck och full av rackartyg. Rasen kan vara lite reserverad mot främlingar och andra hundar. Även om basenjin anses vara en snäll hund är det ingen hund som passar alla. Rasen är självständig och tänker själv, och beskrivs ofta likna katter till sinnet. Basenjin är en halvvildhund och därför får man inte skrämma den eller vara hårdhänt emot den (inte använda aversiva metoder).
"Rasen" i sig är även svårfotad...
Nu ska jag gå och lägga mig och sova tills "Husse" kommer hem. Då kommer vi att gå ut en vända, så jag kan pinka, jaga humlor, sädesärlor och allt annat som rör sig i guds fria natur..
Ha en bra dag..själv ska jag zzzova
Bob Dylan
Så dog stan! Bara så där *pooof* stendött. Inte en själ på stadens gator, jo, jag såg några som inte riktigt hade förstått att Festivalen var över.
Borde ha en stegvis avväjning av stämmningen, allt sorl som har fyllt hela luftrummet, all musik.
Tog mig en liten paus i fredagskväll, när jag jobbade och satt med en mjukglass i ett hörn och lyssnade på musik - så vill jag alltd ha det. En mjukglass med mycket strössel, sol och musik.
En pensionär bad mig att ta med hans öra, så han fick lyssna på Bob Dylan, känner att jag är skyldig honom en recension, men jag vet inte vad jag tyckte. Det var en mäktig känsla att veta att det var han som uppträdde. Vi stod några hundra bakom ett staket och försökte se och urskilja något av legenden Dylan.
På en bildskärm såg vi ett gäng med stillastående gubbar, en utav dem var Dylan. Hans röst var mer än lovligt skrovlig och han hade behövt värma upp rösten något innan, men efter några låtar kom han igång.
Men de gamla go´bitarna har under årens lopp blivit omarrangerade till oigenkännlighet, kunde höra någon bekant strof. Men hur som helst, det var ju Bob Dylan.
Nästa år ska jag unna mig en biljett så man kan komma in på festivalområdet.
Nu ska jag ta mig en kopp kaffe till, väcka hunden och ta en promenad.
Ha en skön dag hörrni
Rubrik
Ett fryntligt leénde under mustachen fick honom att se ut som en kopia av Hasse Alfredsson. Det lilla barnbarnet som satt i hans knä, vinkade med knubbiga fingrar till mig och Ruben.
Mitt på en liten, trång skogsstig kom de puttrandes på en fyrhjuling och jag fick sätta mig i diket och hålla fast Ruben som ville attackera fyrhjulingen.
Mitt bland spindlar, kletigt ormspott; ni vet det där vita skummiga, lite äckliga som finns på blommornas stjälkar så här års - det är Stekellarver som döljs i det. Vår största insektsgrupp! Så nu vet ni det.
Jag vinkade plikttroget tillbaka till det lilla barnet och hoppas att jag inte så sur ut. Strax innan hade vi blivit förbikörda av en som tränade inför Wasaloppet tre gånger - 3 gånger kom hon stakandes med sina skidor på hjul och väckte an en jaktådra sällan skådad hos lille mannen som accelererar från 0 - 100 på en tiondels sekund.
Pust* Jag har börjat kasta avundsjuka blickar på andra hundägare vars hundar går lydigt vid sina ägares sida och inser att jag aldrig ska skaffa hund.
Ruben är en underbar hund, med mycket energi och jakt i sig. En ras som kräver att man visar var skåpet ska stå.
Mina skåp har alltid varit lite flyttbara.
Nåväl, nåväl.. Hade härligt besök här igår av 16-åriga brorsdotter Antonia och hennes kompis Nadin. De är på Peace & Love och var här på duschbesök.
Denna bild har ingenting med textens innehåll att göra!!
Nu ligger Ruben och sover i godan ro, mätt, välrastad och förhoppningsvis välmående i gästsängen som han har gjort till sin i vardagsrummet.
Babben ligger mätt, efter en stor portion tonfisk, i våran säng (hennes) och sover i godan ro
Och jag, jag ska åka till jobbet...
Ha det så gott och var rädda omér som ger er ut i Festivalsvimlet. Ja ni andra också förstås.
Kram, kram
