Özterlins Blogg

             
 

Yogan som en "helande läkande....grej" skrev jag igår och idag zzzov jag till 08.30 - det har inte hänt sen, jag tror: Hösten 87

Önskar er alla en jätteskön helg. Kram från mig

Sista synden är Lättja, å´vem bryr sig?? E typ totalt likgiltig - hänger mig endast åt lättjefyllda aktiviteter a´la typ ingenting ööh, zappa me´fjärrkontröllen i lodrätt läge..

Lättja är synonymt med Likgiltighet, lathet och Passivitet.. Uscha, är det därför fölk går in i väggen?

Vem vill förknippas med Lättja? - Ack du lättjefyllda latmask, som inte diskar och dammsuger piggt och alärt när du kommer hem från ditt heltidsknog..

Själv lämnade jag disken och åkte på YOGA

   Idag var inte den här härliga filuren med och höll ett öga på oss.. Men det gick bra ändå!

Det var Rosie, Ella & jag.. Ella körde lite hårdare med oss idag och jag kände mig lika spänstig som en säck potatis. Men det var skönt!
Jag tror verkligen på Yogan som en läkande/helande..Vad att säga: grej!

Det är så sköööönt, skönt att vara närvarande i sin kropp och tillsammans, tillsammans med två underbara, härliga människor som jag tycker sååå mycket om - puss på er!!

   I morgon - fredag, kommer Per hem.

F.ö så är nu denna serie djupdykningar i dödssynderna avklarad och jag säger bara en sak; för att citera Gamla testemntet: DEN SOM ÄR FRI FRÅN SYND KASTER FÖRSTA STENEN.

                 

               

Är avundsjukan typisk svensk? Är Norrmän, Kineser, Afganer, Spanjorer befriade från denna egenskap?

Näe, det tror inte jag. Jag tror att vi har det i våra gener, förmåga att se någonting som är, tillsynes bättre. Kanske en primitiv överlevnadsstrategi from the wery beginning.

Det vi ser omkring oss, det som är bättre, det som vi vill ha grundar sig kanske i den otäcka avundsjukan. Om det inte fanns ett frö av avund i oss, kanske vi för alltid skulle vara stillastående.

När vi var ett jagande folk så kunde vi inte förlika oss vi tanken på att grannbyn hade bättre jaktmarker och stillastående se på, medans du skulle försörja en hel familj på en hare. Nej, ett frö av avund kräver en lösning..

Det som kanske gör avundsjukan till en utpräglad svensk åkomma är JANTELAGEN: Hm, där kommer den där... och tror att han/hon är någonting!!

Och själv har du fått lära dig från bröstmjölken att du absolut INTE ska inbilla dig att du är någonting - så klart att det svider och avundsjukan växer - när denna där bara tar för sig av livet..

Om man/du tvivlar på att avundet skulle vara genetiskt betingat så behöver du bara studera livet i en sandlåda! Vad händer då lilla Sara kommer med splitterny hink och spade?

Avund OCH missunsamhet.

    en ide som bygger på det.. Hemska tanke om grannen vinner flera miljoner OCH inte du: Så nära, men ändå så långt bort.. Tänk dig grannen åka iväg med ett självbelåtet flin i en splitterny bil - Grrr*

                     

Du kanske blir avundsjuk på att jag kan trycka såna här örngott!! Visst är det fint - som gjort för sköna drömmar.

Oj, nu visade sig Jantelagens fula ansikte - skulle du bli avundsjuk..på ett örngott!! Det är ju hur enkelt som helst att göra. Och inte nog med det; jag SKRYTER och tycker det är fint..

DEN MISSUNSAMME TROR ATT HAN KAN GÅ BÄTTRE OM GRANNEN BRYTER BENET.

NÄR MÄNNISKOR ÄR FULLA AV AVUND NEDVÄRDERAR DE ALLT; OAVSETT OM DET ÄR BRA ELLER DÅLIGT.

Vad har vi lärt av detta då enl Anneliansk filosofi: Jo, att avund till viss del är naturlig och nödvändig MEN att när den tippar över och blir till missunsamhet då är man ute på hal skridskobana..

Eller??

    Kram från mig och Babben. Är hon inte världens sötaste katt?! Hon fyller 8 år här nu snart i Februari




  

Jag roar mig för fullt med att förlusta mig i de 7 dödssynderna.. Nu har vi kommit fram till: Vällust!!
Sökte på bilder som passar till nämnda ämne, men det var av en sådan karaktär att jag rodnade här vid tangentbordet..

   Det fick bli hjärtan istället.

Det var en knepig synd..Hm, vad finns det för synd i att njuta?? Går det över styr, blir till en besatthet, då... Men för en alldeles normal människa som jag som njuter oerhört vällustigt om jag tex blir kliad på ryggen.
Till och med ordet låter ju väldigt sorglöst och njutningsfullt..

Näe, den synden köper jag inte.. JO, om den är på bekostnad av någon annans människas lidande, då.. det är kanske det som menas!? Då är den absolut kvalificerad i syndafacket..

   Psst: Vällust beskrivs som en överdriven strävan efter njutning!!

Men var går gränsen då? Ibland kan beröring läka och hela.. Hormonet OXYTOCIN som frigörs vid beröring är en "mirakelkur mot stress".. Men visst - springer du omkring som en tok och drar upp tröjan innaför alla - "KLIAAAA MIG på ryggen jag behöver lite OXYTOCIN" då är du inte direkt syndig, då är det kanske dags för någon form av institutionsboende.

Nu blev det minsann lite svammligt, så jag tror jag lämnar detta ämne..

Idag är det tisdag. Per är på kurs i Rättvik och kommer inte hem förns på fredag.. Ska lägga mig i en tom säng - F´låt katten, ska inte förringa ditt sällskap..Men du flyttar ju troligtvis på dig om jag kryper tättintill och du viskar inte i mitt öra att jag är värdefull.. Men det finns något gott i att längta också..

   Ja, det var vad jag hade på läppen.. Nästa synd ut är AVUND

   Hej.

Igår skrev jag om en av de 7 Dödssynderna.. Tanken, ide´n fick jag i tvättstugan..

Kom på att nu i modern tid så är det läge att lägga till en synd: Du må rengöra filtret till tumlarn när du är klar - annars kommer du att tumla runt av bara f*n i helvetet!!! Huu..

Visst väcker ett ej rengjort tvättmedelsfack en ganska primitiv vrede - du får lust att lägga kletet i den skyldiges brevlåda, för att då inte tala om det kvalsterbesudlade dammet som ligger kvar i tumlaren..

Jag smög ner i går på ej bokad tid och tvättade 1, ett örngott.. En hel maskin för ett örngott.. Jag smög längs husväggen, stoppade in det i maskin, visslade en sång..

När örngotten var rent gjorde jag om proceduren; smög, tyst och osynligt, skyndade mig OCH tog mig inte tid att rengöra tvättmedelsfacket: Jag har syndat. Säkert såg tanten mig, hon som har kvar adventsljusstaken till midsommar - Tror hon är en sån som har koll på tvättstugesyndare.

Nu till en annan dödssynd: GIRIGHET.



Det spackel finns inte som kan göra girighetens fula tryne vackert.

Girigheten är missunsam, beräknande och slug. Ropar på mer; mer pengar, mer makt, mer uppmärksamhet.
Delar inte med sig av någonting - håller hårt i vad det nu må vara.

"Det är girighet att vara den som pratar
men inte den som lyssnar."

             Tack och hej från mig

             



Vad är högmod? Högmod betyder inte att man är hög-gradigt modig.. Det betyder att man lider av en överdriven självuppskattning.

Det är ju inte bra, det hör ni väl?!!

Men jag tror att högmod är något som infekterar de flesta av våra vardagstrivialiteter om vi inte är vaksamma.

När du inte tar till dig goda råd för att du tycker dina är absolut bäst så är du definitivt högmodig.

Du är högmodig när du tror dig veta vad andra tänker & tycker och dessutom dömer dem ohörda.

Du är högmodig när du dömer ut någons kompetens pga av tex utstående öron och i ditt tycke fel klädval.


Det är högmod att förminska din egen betydelse för andra människor..

Men på vilket sätt är det en dödssynd? Man dör ju inte för att man tycker att man är bättre än alla andra - men man blir ganska ensam och avskärmad i sitt högmod.

Högmod sägs gå före fall och ödmjukhet före ära


Kram till er i all ödmjukhet

Ni kan aldrig ana hur det känns!! Känner mig som syltlökarna i kylskåpet - Instängda i en glasburk, men ett bästföredatum som jag helst inte vill känna till..

Men att jämföra instängd kreativitet med syltlök ÄR ju ganska kreativt och kanske fantasifullt - För det var det jag ville komma fram till. Det bubblar i mig - vill skriva - men vad?? Om en syltlöks liv och leverne??

Det var en gång en syltlök som levde ett bekymmersfritt liv på landet utanför Tommelilla tillsammans med kusin silverlök och farbror Purjo.. Som lökringar på vattnet spreds ryktet att...

Näe, det finns väl inte en männska som skulle drömma om att skriva ett blogginlägg om diverse löksläktingar.. Det vore ju faktiskt rätt knasigt. Så jag hoppar över det!!!

Men vad ska jag skriva istället då??

   Kram på er. Hoppas att ni har haft en skön helg - det har vi

En sångtext mal i mitt huvud, ibland tar den sig ut genom strupen och munnen:

"Livet är förunderligt det är så starkt och mäktigt" -det ska sjungas som att du omfamnar hela universum i ditt hjärta.
 
"Livet är så föränderligt det är så svagt och bräckligt" - då sänker du rösten, gör den svag och bräcklig, sjunger försiktigt så att ingenting går sönder..

Mmm, den är vacker, rytmisk och underbar att sjunga.

Ella, Laila, jag och de andra sångfåglarna sjöng för full hals i ett kollektivt tillstånd av hängivelse.

            
Det var onsdagen det och dagen efter så var det torsdag, arbete och yoga.

En stor lurvig trasselsudd mötte oss glatt i hallen, följt av matte Ellas glada leénde. Precis då vi hade stängt dörren stod Kristina utanför.

Yoga-gänget var samlat: Rosie, Kristina, jag och Ella som höll i det hela.

Yoga, precis som meditation går ju ut på att vara närvarande. Det går inte att sitta och bolla "bloggformuleringar" i huvudet..

Det är svårt att återge en själslig upplevelse i skrift.. Det ÄR överhuvudtaget ovant för mig att sätta ord på sådant, sådant som jag förr har varit livrädd för att prova på - det ordförrådet ingår inte i min vokabulär, även fast det har börja växa och utvecklas..

Det är Kundaliniyoga som Ella leder - hon är jättebra och det känns tryggt. Känner tillit när hon med sin mjuka, lena röst lotsar oss in i andning och olika rörelser..



Kundaliniyogan koncenterar sig på de olika chakrana och ger livskraft och energi.

Vi använde ett mantra - tänk att ett ord kan ha så mycket kraft - ordet är SatNam. Det kanske ska vara ett mellanrum; Sat Nam - jag vet inte. Att andas in på Sat och ut på Nam hjälper att hålla kvar focus, vara i dig själv, i nuet..

           

Sat Nam betyder - Jag Är Sann.

Just nu ljöd signaturmelodin till sena nyherna och det är fredagkväll..

Har varit ledig, varit på gym..Pust så svettigt, men skönt efteråt.. Var och fikade på..gissa vart!! Almas naturligtvis tillsammans med Kersti..Mys, mys och härliga livgivande samtal..


Ska snart avrunda och göra kväller, men jag måste bara få tala om en liten hemlis.. Det kom en kvinna fram till mig och frågade om jag fortfarande sjunger.. "sjunger" låter så pretansiöst, så jag blev lite osäker på vad och hur jag skulle svara - (eh, det är så klart att jag sjunger; sjunger jämnt.. ) Hon frågade om vi kunde sjunga tillsammans - alltså offentligt, framför publik.

En snabbt övergående inre kris, med påföljande ångestatack resulterade i ett JAAA - Jag vill. Gu´så läskigt, gu så kul!!


    KRAM & ha en förbaskat bra helg och var rädda om varandra

Fullmånen lyser genom den kala björkens grenverk. Lite spöklikt och ingen vet vad som rör sig ute i månskenet..
    Några dagars plusgrader har trollat bort snön från grenarna och gör dem till spöklika armar och händer som greppar tag i dig som hastar genom natten och försöker undkomma varulvens klor.. Huu - där fick jag till det!!

Men, det var ju inte det jag skulle skriva!! Något annat fick mig att skriva det jag skrev..en osynlig spökhand kanske..

Nu till det tänkta: Livet är som ett Tivoli.
   Allt ingår till ett och samma pris: Ibland är det ett känslomässigt Fritt fall, ibland så susar det på i BergoDalbane fart och tankarna centrifugeras i karusellen utan stopp.

Men så står du plötsligt där med ett metspö på torra land och får Vinst varje gång: allt tycks gå din väg! Du känner dig älskad, omtyckt - tycker rent av att du är rätt ok själv.

Livet leker, du går med storvinsten under ena armen och en sockervadd i andra handen och njuter av solstrålarna som leker i ditt hår - eller vad det nu må va - det lät bra!!

Men så IGEN; en liten, liten subtil känsla, en erinran, ett minne.. Något mörkt, obeskrivbart smyger sig på OCH du stålsätter dig, vill inte - sockervadden får en fadd smak, solglasögonen åker på och plötsligt kommer det en kall vind som får dig att frysa..
   Du håller dig krampaktigt fast för att inte ramla ur.. Näe, det va då själva f*n. Jag är bra. Jag är bra som jag är.. Värmen kommer tillbaka.. Och visst är DU bra som du är.

    KRAM från mig ♥

                     

Söndagens väder var till en början KALLT och rått.. Kylan letade sig in i benmärgen. Otyckte om mitt arbete och mitt öde *ack* Ja, jag led och tyckte synd om mig själv..

                     

Efter arbetsdagens slut vankades det kalas och jag tycte inte längre synd om mig själv..
 *mums* Handen på bilden tillhör Lasse och det va hans käresta Rosie som helt plötsligt, från en dag till en annan - blev ett år äldre. GRATTIS

Idag d.17/1 har jag för första gången i mitt liv varit på gym.. Hjälp vilka apparater! Vad ska de göra med mig? Ja, jag kände mig bra liten och osäker..

Först ut var en slags ro-maskin.. Rodde för glatta livet utan åror och kom ingenstans - Ja den var ju inte så farlig; var tvungen att hålla mig lite för att inte försöka ro ikapp med karln som "rodde" på sidan om!!!

Sen var det en SMAL brits.. Där gjorde sig de som legat i träda och förtvinat ett tappert försök till  den ena gymnastiska övningen efter den andra med varierande resultat.. Sit ups!! (driver du med mig karl..) Eh, vad är det egentligen som ska hända? mina axlar lättade nån centimeter från britsen - får vara nöjd med det!!

    Vad kan vara bättre än att avrunda en gym-session men 1(2) Trattkantarell-toastar.. Dessa oemotståndliga delikatesser i vinterkylan!!

    Hon "bjuder" på annat också- ett litet morgonkit till den hungrige morgonresenären..

   Härliga Kestin.. Borlänges Toast-mamma..

   En munk i orange kläder närmade sig..

   Får jag ta ett kort frågade jag.

   Och så här ser jag ut när jag är i färd med att sätta tänderna i en Dalamacka

   Njuter.

Mätt och glad gick jag till biblioteket och lämnade igen böcker i tid. Åkte hem med den bestämda insikten att jag behövde umgås med mig själv lite grann och småplocka och pyssla mellan läsandet.

    Prylhyllan är på plats.


                                  

.... apparat som är speciellt anpassad för röstkommunikation mellan människor öfver längre avstånd"

Jag har en mycket inarbetad ovana, den är så inarbetad så att den tycks ha fått fäste i reptilhjärnan för all framtid..

Egentligen fel ordval: Vana och ovana är något man gör, men i mitt fall handlar det om något jag UNDVIKER att göra..

Inte direkt medvetet. Det blir; oj då, nu missade jag telefontiden IGEEN!! "Men hej, jag tänkte ringa dig".. Jo, jo, det finns en sanning i det!! Kan gå och tänka på en person, mycket..ladda för att ringa - men oftats så hinner personen ringa innan..

Men idag, idag ska jag försöka lägga min telefonfobi på hatt-hyllan. Jag ska ringa, vart tänker jag inte säga och det är ganska oviktigt i sammanhanget: Men jag ska ringa: trycka på den gröna lille luren:

Hej. Jag heter Annelie......

TELEFONFOBI är ett konstigt, kanske mänskligt, ganska vanligt förekommande fenomen.. Vad är jag rädd för? Att störa?

Så dumt, så ego.. den jag ringer kanske blir gla´och tacksam över ett samtal - det brukar ju jag bli och jag är knappast unik i sammanhanget..

Ojoj, vad tiden har rusat iväg... Näe, jag har inte glömt att ringa MEN jag ska på sjukgymnastik. Gulp*

Ha en underbart skön dag

                           

  Nyduschad. Te i favoritkopp. Ensam. Tystnad. Tankar & funderingar. Vissna rosor på köksbordet. Klockan tickar. Tiden tickar. Tiden går - stanna, vänta på mig!!
Jag hinner inte med.. Vad sprang jag förbi? Vad var det jag inte märkte i min självupptagenhet?

Jag vill, jag vill.. JAG vill så mycket. Måste bromsa mig, stanna upp. Tänka. Fundera. Focusera. 
Andas in och ut. Vara här och nu.

Te´t är uppdrucket. Varmt och gott. Ska läsa. Läsa varje bokstav och mellan raderna om det går. Tända ett ljus och vara.

Puss på er ♥

   Det finns budskap lite överallt om man bara har ögonen öppna..

   Här skulle man haft en sån där riktigt kamera, en sån där som ger min lilla pjuttkamera mindervärdskomplex - det var jättevackert. Isen hade bäddat in en rostig kedja som hängde..och solen sken.

   Tyckte tom att "tjänstecykeln" gjorde sig bra i solsken.

   Rosie och jag var på Almas och fikade..
   Hihi..vi båda var i fotartagen.

Mitt ordförråd ligger kvar i sängen och sover.. Vill inte väckat, kan behövas senare under dagen kanske.. Så jag säger bara en sak:



  

                           

 Jonssons fik och butik i Enviken bjöd en kall januarikväll på blues till kaffet..

    Sven Zetterberg mina vänner.








 
Musikrecensent kommer jag aldrig bli.. Speciellt inte om upplevelsen blir som denna - då räcker superlativen inte till, känns fjuttigt.. Att komperera ordet BRA..bättre, bäst..räcker inte. Jättebäst kanske..
I ett tillstånd av magisk idoldyrkan så försvann 2h spelning på en kvart..

   Autografskrivning. Det var inte så att jag försökte gömma mig bakom buketten.. Tyckte bara att det skulle bli en snygg inramning.

  

Vi satte oss i Skodan som tog oss fram på riksväg 50 i den kalla, sena kvällen, omgärdade av inget annat än mörker, men i våra inre varde det ljust..

   Kära, kära dagbok

Vilken tur att jag har dig så att jag kan skriva ner det som göms i mina hemligaste vrån..Mina tankar, mina känslor, vad jag gör osv.

"hej min lila sångfågel" (puss, puss) Vad sjöng ni?

Euhm, eh..du vet den där.. Jag var så euforisk, glad, fylld av sång, värme och härlig gemenskap att..jag hade glömt..

Minnet klarnade när euforin hade lagt sig efter ett tag..

Hur som helst ikväll tog jag mod till mig och frågade om jag fick ta kort till bloggen!! Det blev några bilder a´la "vill inte vara med på bild"

   Vår goa körledare tillhandahåller varma tofflor och även de gjorde sig bra på bild..

   Så här lugna och beskedliga var inte tofflornas innehavare länge till. När vi sjön REACH OUT var det full fart..

Jag var först på plats och möttes av levande ljus och en doft av rökelse och kanske Mullbärste. Vet inte, men om en lukt, en doft kan vara varm så var den just det - varm och inbjudande och det var skönt att vara på plats igen för lite meditation och livgivande sång..

De andra droppade strax in, vi drack te, åt honungsmelon och småpratade lite.

   Liggunderlagen låg uppradade för meditation.

Ta ett djupt andetaaag; den mjuka rösten guidade oss in i avslappning. Jag försökte att vara närvarande i varje andetag, i varje utandning, i varje muskel.. Men utan förvarning var tankar på jobbet där..Koncentration- andaaas! Oj, jag måste ha matlåda..andaaas ut, glöm jobbet och matlådor!! Det var så skönt.. Jag lyckades följa min andning in i avslappning.

Tillbaka till ett mer medvetet tillstånd och röstuppvärmning, svårt att beskriva med bara ord hur det går till.. sssssst- släpp! sssssssst- släpp.. Ni förstår precis hur det går till eller hur!?

Sen har vi det här "pruttandet" med läpparna- det funkar någorlunda om man föreställer sig att man kör bil..

Det är naturligtvis det som är problemet: Jag har ju inget körkort och ännu mindre någon bil- när jag ska till att låta så där så får jag motorstopp innan jag lagt in en växel.

Vad att säga om självaste sjungandet då: Underbara svängiga Reach out gjorde sig hur bra som helst med våra blandade stämmor.

    Hoppsan, ni fastnade visst på bild ändå!! Här gott folk har ni några medlemmar ur Borlänges bästa kör.

Jag ser allt som händer som fantastiska öppningar och spännande möjligheter

Ibland är det som händer runtomkring oss tyngt av att vi väljer att se det som motgångar, som ett karmiskt "straff" eller en tråkig läxa.
 
Men även om det som händer verkligen är tungt, så blir det lättare om vi väljer att fylla det lite mer med tanken om att det är en öppning för något nytt, och en skön möjlighet som visar sig.

Chansen för att vi verkligen ska kunna uppleva just att det är något behagligt och trevligt är ju så mycket större om vi går in i det med ett positivt sinne och med en känsla av att allting faktiskt kommer lösa sig! 

Ta nu ett djupt andetag och fokusera några sekunder på Din affirmation. Säg den fem eller tio gånger högt eller tyst för Dej själv. Om Du vill skriv ner den eller printa ut den och låt Dej påminnas under dagen.

Allt Gott kommer till Dej!

Idag hade vi våren på ett tillfälligt besök med takdropp och ishalka.

Jag har lullat runt i hemtjänsten, hade ett light-pass idag a´4h. Härligt!

Att promenera i "lulla-form" är detsamma som att ta sig fram i lugn och ro- höger fot fram på "lull" och vänster på "la"..Lalalaaa, solen skiner, fåglarna kvittrar..

Förste tant skulle ha hjälp med ögondroppar och välling. Ögondropparna heter Timolol. Hon har en så mjuk röst, det låter som att hon ska börja läsa en saga närsomhelst: Hej, jag heter Timolol och jag är ett troll...

Näste ut var en farbror.. Allmän morgonhjälp- medans han ondgjorde sig över alla Somalier; skulle inte ha blivit förvånad om det hade varit deras fel om mjölken var slut.. Trallala, jag hör ingenting!! 

Min vana trogen så började jag sjunga för mig själv när jag närmade mig diskbänken..

Och det stod inte på förns den bistre mannen hade satt på en skiva med Lasse Berghagen på hög volym.. Han visade en skiva som han är med och sjunger på från sina ungdomsdagar.. Den ska han spela nästa gång jag kommer.. Hoppas det blir snart.

Arbetspasset tog slut, jag tackade för mig och bestämde mig för en promenad till Cupolen. 
Solen fick mig bestämt att tro att jag var 20-år yngre och det stod inte på förns knän och rygg värkte.. 

Men, en prickig liten topp från Indiska hängde och väntade på mig, fast det visste jag inte då..men det är ju roligt med överaskningar!!

Var även in på Panduro och köpte Orange textil-färg, ty jag har fått en liten förfrågan om ett schablontryckt örngott i just orange.. 

Så det är vad jag gör i detta nu: ömsom trycker och ömsom skriver..småpratar med gubben min som har ensamrätt på TV-kontrollen och zappar hejvilt mellan kanalerna.

Nåväl gott folk.. Ha det gott och var rädda om varandra.

                                                        
                                                        Du inte bara stör,
                                                        svarade jag,
                                                        du rubbar hela min existens,
                                                        välkommen!

Sitter och äter en tunnbrö´rulle med pepparotsost och hästkött.

   Ni har väl ätit upp julskinkan nu?! Det har vi, den färdigkokta, billiga, danska.. Mmmm, den var go´- saftig och fin.

Men det sista tuggan fick en fadd, lite äcklig eftersmak när jag läste om Dansk grisnäring i slutet av förra året!!

Det stod att var fjärde kulting dör av sjukdom innan de ens blivit 4v.. Vissa suggor får up till 28 kullar pr/år och då ca 16 kultingar per gång.. Detta för att få ett billigt pris på köttet.

En stackars grismamma ger alltså upphov till ca 450 kultingar pr/år

Ganska sjukt. SJUKT att VI ställer upp på att det får fortgå.. Ja vi tänker ju inte längre än vad trynet räcker när plånboken får styra- visst är det så. Så länge vi letar lågpris utan eftertanke så fortsätter det.

Så nu fick jag det sagt.

Kram

Så kom den iväg, inslagen i vadderat kuvärt, taggtråd, sprängdeg.. Släppte taget och den gled ner i den redan fulla brevlådan..

Försökte böja mig och se om den låg tryggt bland sina reskompisar!!

Vågade jag lämna brevlådan obevakad?? Skulle jag stanna tills de tömde lådan? Kanske be om legitimation?
Har du utbildning för sånt här, att tömma brevlådor? Det ligger värdepost i, bara så du vet...

Japp, en tanke blev till handling! Jag hade länge haft en tanke att spela in en egen, alldeles egen skiva och ge bror Åke i Födelsedagspresent.. Och jag gjorde det.

Frågade Petra K om hjälp- inga problem!!

    Ville egentligen ha håret utsläppt i vildaste rufs och gömma mig bakom svarta solglasögon, för att få fram den rätta känslan.. Men det gick bra ändå!
    Shit, vilken stor mick. Jo, det gick alltså bra.. Det lät inte alls dumt, när jag hade skalat av mig hela registret av självkritik, så blev det: Fan, det är ju jag som sjunger.. Hehe.. Idol, here i comes.

Skivan, som sagt; väl inslagen, blev lagd på lådan och en rörd och glad bror ringde och tackade.

Ja livet kan ju vara ganska skojsigt!! och nu ska jag krypa ner i sängen bredvid min blivande man och titta på TV.

Kram på er

Ett alldeles nytt år.. Hm, vad ska man göra för gott av det då? Frånsett att jobba, äta och sova..

Ååh, jag ska fylla det med massor av go´saker.

På nyårsdsagen så kom det över mig att I ÅR ska vi gifta oss.. Swoop* ett jättekliv närmare..Förut, förra året var de ju inte förns nästa år..men nu!! Oj, oj..

Dags att börja planera.

Idag önskar jag att jag/vi vore i Stockholm. Åke, min bror fyller inte 23, men han vill inte basunera ut att han egentligen fyller något annat.. Så kan det vara här i livet, ett grått hår läggs till ett annat och åren rusar på OCH åldern är ju bara en siffra.

Det där med att "åldern bara är en siffra" är en sanning som blir relevant ju äldre man blir..

   Nu ska jag åka iväg och arbeta, så jag önskar er alla en jättebra dag. KRAM

    Sakta fylldes de av varmluft och gav sig upp mot himlen fyllda av drömmar, önskningar och löften.. Det var mäktigt att se hur de, först lite vingligt, osäkert och trevande, men sedan med bestämt mål mot himlen gav sig iväg..

  

Ja nyår.. Den är lite speciell här i Borlänge.
För 3:e året i rad så är har både Per & jag varit med i ett hörn av arrangerandet av en nyårsfest.

   Först var vi och Inger och handlade lite smått till festen..
 
 


 

    Lite godis.

Jag och Elin var ansvariga för "barnhörnan".. KUL. Jag tränade ansiktsmålning på Elin

   Om det är någon som vill ha hjälp med sminkningen så är det bara att säga till..

Ja det blev en lyckad fest med mat och underhållning och så sluterligen så kom det nya året- 2011. Ett nytt år fyllt av drömmar, nya löften.. Näe, jag har inte lovat något alls, inte annat än det jag försöker lova mig själv varje dag, en dag i taget..

    Kram från Hagbacksgatan